"Varför värnar inte Sverige om våra liv?". Det frågar sig Hamidullah Arman, en afghansk tolk som har arbetat för den svenska armén. Han intervjuas i tankesmedjan Frivärlds nya rapport "Tolkarna lämnas åt talibanerna - Sverige behöver ta sitt ansvar". Rapporten uppmärksammar en brännnande fråga: vad kommer att ske med de tolkar som har arbetat för den svenska armén när våra styrkor drar sig tillbaka 2014?
Hotbilden gentemot tolkarna är allvarlig. Många fruktar för sina egna och sina familjers liv. I talibanernas ögon är tolkarna förrädare, då de har arbetat för främmande makt. Förra året sökte 24 afghanska tolkar asyl i Sverige av rädsla för vad som skulle ske ifall de stannade kvar i Afghanistan. Samtliga nekades.
Vad är det som gör att tolkarna inte har beviljats asyl i Sverige? Tolkarna har varit oumbärliga för den svenska insatsen. Såväl språkförståelse som kulturell känslighet är nyckeln till en lyckad insats. De har bidragit med båda. Flera andra västerländska länder har tagit hand om "sina" tolkar och beviljat dem asylrätt. Varför är Sverige ett undantag? Svaret är rigiditet. Migrationsminister Tobias Billström, notorisk för sin strikthet, har vägrat att göra undantag för tolkarna utan hänvisar till de regler som finns för asylsökande. Billström menar att tolkarna inte kan vänta sig specialbehandling enbart för att de har arbetat för den svenska staten. Förvisso är deras liv i fara just för att de har arbetat för den svenska staten. Men det verkar mindre intressant.
Ifall det inte sker någon förändring finns det en överhängande risk att Sverige blir känt som ett land som vägrar att ställa upp för sina lokalanställda samarbetspartners. Eller än värre; ett land som undgår att ta sitt moraliska ansvar med hänvisning till rigida regler.
Naomi Abramowicz