Det har kallats "politisk supervecka", det som började i går kväll med partiledardebatt i SVT:s Agenda (ännu inte genomförd när denna text skrivs) och fortsätter med flera politiska debatter under veckan.
Alldeles nyligen hade superveckan troligen blivit en uppvisning av trängseln i den politiska mitten, men på kort tid har förutsättningarna ändrats dramatiskt.
Plötsligt är det inte lika självklart att partierna ska slåss om mittenpositionen. Finanskrisen och varslen i dess spår samt Sahlins dörr i ansiktet på Lars Ohly har blåst liv i vänsteroppositionen inom oppositionen.
Ända sedan alliansen vann valet 2006 har s strategi gått ut på att fördöma den borgerliga politiken i retoriken, medan man tagit efter den i sakpolitisk praktik. Nu blåser det dock tydliga vänstervindar inom oppositionen: Ledarsidan Dagens arena tycker efter varslen att Volvo ska förstatligas, och flera s-bloggare påpekar att vänsterfalangen inom s är lika kritiska till budgetreglerna som v är.
Språnget mot mitten som Mona Sahlin försökte sig på när hon lanserade s och mp som regeringsalternativ och sade nej till v kan alltså i slutändan tvinga henne att göra en kraftig vänstersväng. Och det ger nytt hopp till den som hoppas på borgerlig regering även efter valet 2010 - chansen lär öka om oppositionen vill förstatliga företag och slopa budgetreglerna.
Problemet är att vänstervinden också blåser på alliansen. De borgerliga partierna förväntas röra sig vänsterut bara för att s-svaret på lågkonjunktur och varsel är det enda kända i Sverige.
Ett exempel är hur näringsminister Maud Olofsson fick ägna nästan hela Ekots lördagsintervju åt att svara på en fråga om a-kassan. Intervjuaren menade att de sänkta ersättningsnivåerna i a-kassan fungerade under högkonjunkturen, men att regeringen nu i varslens tid måste höja ersättningen. Olofsson försökte svara att regeringspolitikens mål är att trygghet inte ska ligga i hög och livslång a-kasseersättning, utan i att den som förlorar sitt jobb snabbt ska få ett nytt. Intervjuaren frågade dock inte hur detta ska gå till, utan återkom flera gånger till hur många kronor i månaden en Volvoanställd förlorar på att leva på a-kassa.
Att fastna i diskussioner om rätten till hög a-kassa i stället för att diskutera rätten till jobb och vilken politik som leder till jobb är en skadlig och kontraproduktiv vänstervind. Det alliansregeringen har jobbat för sedan valsegern - och som Mona Sahlin signalerade att hon var öppen för, innan vänsterfalangen slog tillbaka - är en politik som sätter just jobben i fokus.
I tider av lågkonjunktur och varsel vore det olyckligt för alla, och framförallt de varslade, om en vänstervind sveper bort viljan att föra en politik för jobb och företagande.
Förhoppningsvis visar superveckan att de borgerliga partiledarna - och gärna även Mona Sahlin - orkar och vågar stå fast vid att en politik för ett gott företagsklimat är en politik för fler jobb, och vägen ur kris och arbetslöshet.