Dagens rikhaltiga flora av varningstexter på allehanda produkter leder tankarna till berättelsen om den ryske pojken, som gillade att skrämma upp folket i byn där han bodde, genom att alltsomoftast skrika "Vargen kommer". När vargen till sist dök upp var det ingen som tog hans rop på allvar, vilket fick förfärliga konsekvenser.
Cigaretter är numera försedda med dramatiska varningstexter typ "RÖKNING DÖDAR". Beträffande alkohol finns ett förslag om att all annonsering för vin- och spritvaror förses med varningstext, och kristdemokraterna vill ha samma sorts varning på varje spritförpackning.
Ökningen av antalet spelberoende i Sverige har lett till att alla ATG:s spelkuponger senare i år måste ha en text som varnar för risken att hamna i spelträsket.
Allt oftare dyker det upp krav och önskemål om varningstext på livsmedel med mycket fett och socker, och allra senast har Folkhälsoinstitutet åter plockat fram sin välanvända pekpinne och förordar att TV visar text som ska hindra att främst barn blir sittande alltför länge framför TV-apparaten.
Däremot finns ingen debatt och inga förslag att tvinga biltillverkarna att ha varningstexter på sina produkter, trots att dessa i vissa händer och vid vissa tillfällen är minst lika farliga som både rökning och alkohol, för att inte tala om TV-tittandet.
Det är dock inte den bristande logiken som har fått konsumentombudsmannen (KO) att i SvD kritisera varningstexter, utan det faktum att de blir allt fler och att det kan innebära en risk att människor slutar att ta varningarna till sig, att de blir avtrubbade.
De som av och till får en varningstext under ögonen, och det är väl de flesta av oss, har god användning för kritiskt tänkande. Är varningen befogad eller inte? Är den inkonsekvent eller ologisk?
Folkhälsoinstitutets senaste insats för folkhälsan, att mana till varningar för TV-tittande mer än två timmar om dagen, är ett bra exempel på när varningar med fördel kan ifrågasättas. Folkhälsoinstitutet menar att stillasittandet framför TV-apparaten befrämjar fetma och längre fram i livet orsakar fler ohälsosamma tillstånd.
Med det resonemanget borde förstås även böcker ha varningsrutor på sina pärmar, liksom schackspel och metspön, eftersom läsning, schackspel och metande förutsätter att den utövande sitter stilla länge på sin bak.
KO har inte sagt det, och ingen annan mer inflytelserik person heller, men visst finns det risker med alla dessa uppgifter om faror och fällor som lurar i varje vrå. Människor kanske inte bara slutar ta till sig varningarna, de kan rent av känna lust att trotsa pekpinnehållarna och göra tvärsemot vad de blir tillsagda.