KD har med rätta fått bilden som snällast i klassen. Lydigt har man suttit i båten under de fyra och ett halvt regeringsåren. Det har möjligtvis varit bra för regeringen, men knappast för KD. Inför rikstinget söker nu partiet en ny profilfråga. Partiledningen har lanserat barn och ungdomars situation som en möjlig sådan. Det känns väldigt kristdemokratiskt, men samtidigt oroväckande okontroversiellt.
Kristdemokraternas opinionsläge beror inte på något nyligen begått misstag, utan är frukten av flera års oförmåga att formulera en politik som väcker väljarnas uppmärksamhet. Det är dags för KD att presentera förslag som skapar tydliga konfliktytor med såväl den övriga alliansen som oppositionen. På denna punkt är partiets ungdomsförbund överens med de flesta borgerliga opinionsbildare om att partiets bästa jaktmarker finns till höger, bland de konservativa väljare som Moderaterna övergivit med sin mittensväng.
Men inom partiet, såväl i ledningen som bland gräsrötterna, finns ett motstånd mot k-ordet. I gårdagens DN förklarade Göran Hägglund att kristdemokrati inte är samma sak som konservatism. Det har han rätt i. Men det finns många likheter. Och faktum kvarstår: Europas stora kristdemokratiska partier är konservativa högerpartier.
En tydlig svensk kristdemokrati skulle kunna plocka upp idéer ur sitt kontinentala arv och göra politik av dem utan att behöva kalla sig konservativa. En sådan idé är subsidiaritetstanken, som utmanar miljöpartiets tankar om småskalighet och centerpartiets avsomnade federalism. En annan idé är den anti-materialistiska hållningen som sätter människans lilla värld i centrum. Sanningen är att KD har lanserat båda dessa idéer i form av Politikens gränser och Relationslinjen. Problemet är att det inte har följts upp av konkreta förslag, vilket bara har förvirrat väljaropinionen. KD är inkonsekventa i sitt opinionsarbete och verkar inte veta vart den egna politiska kompassnålen pekar. Eller vart de vill att den ska peka.
Allt för länge har KD försökt nå grupper som är totalt ointresserade av dem. Istället ska man naturligtvis försöka nå de 10-15 procenten av väljarna som skulle kunna rösta på dem. Vad som än händer de närmaste dagarna i Umeå måste KD förstå att den nuvarande förvirrade och anonyma inriktningen leder till partiets uttåg ur riksdagen. Göran Hägglund kommer tvingas trampa på en del ömma tår framöver. Det behövs för att rädda partiet.