Paradoxalt nog är det en balans- och avvägningsfråga hur Linköpings kommun ska formulera avsnittet om mänskliga rättigheter i sin Kinastrategi för näringsverksamhet.
Man kan tycka att det inte borde vara det. Mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet är så grundläggande värden att de aldrig bör vara föremål för kompromisser. Därför har socialdemokraterna rätt när de kritiserar förslaget till strategi.
Men det finns faktorer som komplicerar. När statsminister Reinfeldt nyligen besökte Kina och framförde kritik mot Tibetpolitiken samt krävde frisläppande av 13 politiska fångar, berättade han ingenting i förväg om vad han skulle säga. I efterhand förklarade han att risken då varit att mötet ställts in.
En stenhård attityd från Linköpings kommun skulle också kunna försvåra för lokala företag att handla med kinesiska företag. Näringsliv och arbetstillfällen väger förvisso lätt i förhållande till mänskliga rättigheter, men eftersom kritik från Linköping ändå inte skulle innebära slutet för diktaturen i Kina kan man väga principen mot skaderisken.
Slutsatsen måste ändå bli en skarpare policy. Att värna demokrati och mänskliga rättigheter är inget man kan göra bara när det känns rätt. Och oavsett hur dokumentet formuleras så återstår det svåra jobbet - att omsätta strategin i verkligheten.