Västerås Power Big Meet samlar varje år drygt 60 000 besökare. Socialdemokraternas Big Meet – kongressen i Västerås – samlar färre, och definitivt inte lika många arbetare som raggarkongressen i juli. Hur nu det ska tolkas. Det gror och grönskar, saven stiger, från mörkret stiga vi mot ljuset. Nya insikter växer fram: Till och med IMF och OECD varnar för konsekvenserna av den långtgående ojämlikheten. Budskapet från ledande ekonomer som Paul Krugman, Thomas Piketty och Joseph Stiglitz fångas upp och sprids. Socialdemokraterna i Europa slår dövörat till. Allt andas försiktighet och räddhågsenhet. Partiet har inte växlat upp från 90–talets kris– & saneringspolitik. Inskränkt budgetdisciplin och försvaret av det finanspolitiska ramverket är den ideologiska totempåle som partiet dansar kring, allt medan väljarna flyr. För S i Sverige är det nu eller aldrig. Partiet måste våga låta sig inspireras av de nygamla ekonomiska teorier som bärs fram av vårens vindar och utmanar den monetaristiskt präglade, marknadsliberala privatiseringsideologin – den som tillämpats länge nu, och vars facit sammanfattas: låg tillväxt, arbetslöshet, utslagning, växande klyftor, ökade spänningar.
Vägen framåt: Massiva, lånefinansierade (NU är rätt tid att låna!) investeringar i järnvägar, bostäder, ny teknik. Upprustning av den gemensamma sektorn (sjukvården, skolan, äldreomsorgen etc). Raka besked om skattehöjningar (fastighetsskatt, slopat femte jobbskatteavdrag). Rejäl höjning av bostadstillägget för pensionärer med låg inkomst. Lägg skolan under statens fögderi. Och jobben? En massiv investeringsvåg, plus mer pengar till vård och omsorg, ger flera hundra tusen nya jobb (och därmed växande skatteintäkter). I övrigt: Stimulera den personalintensiva service– & tjänstesektorn (måste bli billigare att anställa utan att lönenivån trycks ner, därför statliga subventioner). Uppmuntra digitaliseringen och automatiseringen inom industrin. Eftersom politikerna är överens om att Sverige ska fortsätta tillämpa principen om en i förhållande till omvärlden saftigt stor asylinvandring måste kommuner och landsting kompenseras för ökade kostnader för bland annat utbildning, sociala tjänster, tandvård och sjukvård. Den aspekten förekommer sällan i migrationsdebatten.
I dag administrerar regeringen makten. Det kan vem som helst. Tillochmed jag. Men vad vill Socialdemokraterna använda makten till? Vågar de gå utanför den av det finanspolitiska ramverket och 90–talspolitiken kritade linjen?
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör torbjorn.gustavsson@corren.se