En födelsedagspresent till bolaget som fyller 100 år. Så beskriver Vattenfalls vd Lars G Josefsson den största svenska företagsaffären i historien: Vattenfalls köp av Nuon, ledande energibolag i Holland.
Nuon har 2,7 miljoner kunder i hemlandet, Belgien och Tyskland. Det som främst lockar med bolaget sägs vara dess framsteg inom havsbaserad vindkraft. Men över 90 procent av elproduktionen hämtas från kolkraft och gas. Något som fått kritiker, med Miljöpartiet i spetsen, att opponera sig mot affären. Statligt ägda Vattenfall bör inte köpa på sig mer fossila energikällor utan investera sitt överskott i förnybar energi, menar man - en åsikt som näringsminister Maud Olofsson delade innan hon hamnade i regeringen.
Den kritiken håller dock inte. Vattenfall har långtgående klimatmål för sin verksamhet - bolagets energiförsörjning ska till exempel vara helt ren från koldioxid år 2050 - och får i och med köpet av Nuon och liknande affärer större möjlighet att påverka Europas elproduktion. Miljöfrågor är och förblir internationella. Kolkraften försvinner inte bara för att Sverige och Vattenfall skulle ignorera den.
Näringsministern ger affären sitt godkännande. Hon understryker Vattenfalls ambitioner att sänka Nuons koldioxidutsläpp genom att konvertera till biobränsle och investera i förnybar energi. Och ur miljösynpunkt är köpet troligtvis lyckat. Det är alltså inte Nuon som är kruxet med jätteaffären. Problemet ligger hos Vattenfall.
Staten bör inte äga bolag. Det är en uppfattning som även gäller Vattenfall och som inte förändras bara för att bolaget går bra och inbringar pengar till statskassan - till skillnad från Saab som skulle vara en ren förlustaffär för staten att köpa.
Sett ur ett konsumentperspektiv är Vattenfalls expansion ytterligare ett problem. På den svenska marknaden regerar tre elleverantörer: Vattenfall, Eon och Fortum. Ägarförhållandena skiljer sig bolagen emellan, men för konkurrenssituationen gör det varken till eller från. Eftersom nybyggen inom både kärnkraft och vattenkraft är förbjudet i Sverige är det omöjligt för mindre företag att slå sig in i dessa branscher. Enda sättet är genom förnybara energikällor som vindkraft. Men även på detta område dominerar de tre storbolagen.
Det finns knappast anledning att hoppas på pressade elpriser när Vattenfall nu stärker sin ställning ute i Europa (bolaget är redan en stark aktör på de danska, tyska och polska marknaderna). Staten skulle visserligen kunna sätta ett vinsttak och se till att en del går tillbaka till konsumenterna. Men det är långt ifrån det optimala scenariot.
Det vore i stället att fler mindre, privata aktörer fick konkurrera på en fri, konsumentstyrd elmarknad. Då skulle leverantörerna få tävla om kunderna genom låga priser och förnyelsebara energisatsningar. Det energioligopol som bildats i Sverige och sväller ut över Europas gränser gör tyvärr inte att det går i den riktningen.
Citat: "Uppfattningen att staten inte bör äga bolag förändras inte för att Vattenfall går bra."