Relationerna mellan Sverige och Italien är oftast goda. Svenskar älskar italiensk sol och kultur. Den stramt hållna romantiska ådra som må finnas hos oss sväller inför den drömska bilden av södern. Italienarna å sin sida uppskattar det hyggliga och väl-ordnade landet däruppe och håller föreställningen om de vackra svenskorna i vestalisk helgd. De skilda folkliga temperamenten sägs fungera ihop för att de är så olika.
Men till det italienska kynnet hör också överreaktion. Och till det svenska kynnet hör fyrkantighet. De nuvarande turerna kring SVT:s kampanj visar hur kombinationen kan slå fullkomligt fel.
SVT har ju -- oklart varför -- varför beslutat att sända reklam-inslag som skall få tittarna att bli extra medvetna om hur oberoende Public service är i Sverige. Som om inte självsmicker vore missklädsamt nog har man valt att understryka saken genom att tala om hur illa ställt det är i andra länder. Till exempel i Italien, där premiärminister Silvio Berlusconi genom sitt medieimperium äger tre rikstäckande tevekanaler samtidigt som han genom sitt partis regeringsinnehav har en indirekt kontroll över de tre statliga kanalerna.
Förvisso ingen idealisk medie-situation sett ur principiell synvinkel. Men är det verkligen SVT:s sak att peka finger åt detta? Och med andra fingret riktat mot det egna företaget för att visa vilket politiskt ideal man själv är?
Det spelar ingen roll att bilden av Berlusconi må ha fog för sig. Det är i grund och botten en politisk uppfattning det förment opartiska Public service ger uttryck för. Jämförelsen görs lätt med radions Cecilia Uddén, som inte såg något fel i att hon som reporter tog ställning för John Kerry mot George W Bush i presidentvalet, just med argumentet att det ju inte var någon kontroversiell åsikt.
I torsdags kväll kallades Sveriges ambassadör i Rom till det italienska UD för att emotta en protest. Och det är ett drag som uppenbarligen har starkt folkligt stöd bland italienarna, inklusive oppositionen. Upprördheten uppges vara stor, och den lär inte mildras när SVT:s vd Christina Jutterströms framträdande i rapport i går når deras kännedom. Där svarade hon på kritiken med att generöst förklara att det är klart att både den italienska regeringen och italienare har rätt att uttrycka sina åsikter. Sedan att man absolut inte har några planer på att dra tillbaka kampanjen, som hon tyckte var som en "italiensk sko": lite spetsig och obekväm ...
Så italienarna lär nog inte låta sig lugnas på ett tag. Men oaktat den sidan av saken finns för svenskt vidkommande anledning att ifrågasätta bilden av SVT som så oerhört fristående.
På vilket sätt är till exempel Christina Jutterström fri och oberoende? Är hon direktvald av folket? Utnämnd på livstid? Nej, hon är anställd av en politiskt tillsatt styrelse. Ordförande för styrelsen är hämtad ur regeringspartiet. Samma regeringsparti som i SVT:s sändningstillstånd beskriver vad Jutterström får sända för slags program och på vilka villkor.