Mona Sahlin kunde inte få en bättre start. I alla fall om man ska tro den senaste opinionsmätningen från Sifo. Aldrig tidigare har en regering visat så dåliga siffror efter 100 dagar. Och väljarstödet för socialdemokraterna har inte varit så starkt på fyra år.
Att oppositionen har ökat sitt försprång till 11,4 procent manar förstås till eftertanke. Det märkliga är inte att den borgerliga alliansen förlorar sympatisörer. Under hösten har debatten handlat mer om avhoppade ministrar och förändringarna i a-kassan än de reformer som gjort det mer lönsamt att arbeta.
Dessutom har borgerlighetens företrädare inte riktigt lyckats att förklara bristerna med dagens välfärdstjänster och det positiva i att enskilda och familjer fått sänkt skatt och mer makt över sin ekonomi.
Nej, betydligt mer överraskande är att socialdemokraterna kan gå så mycket framåt genom att bedriva en sådan kraftlös opposition.
Man skulle kunna tro att en framryckning med 6,4 procent sedan valet bottnar i ett rejält förnyelsearbete och en rad konstruktiva idéer.
Men så är ju inte fallet. I jakten på Göran Perssons efterträdare har det viktiga samtalet om politikens innehåll hamnat helt i skymundan av personfrågan.
Och eftervalsanalysen har knappast blivit bättre av att ungdomsförbundet SSU - moderpartiets ideologiska vakthund - varit fullt upptaget med annat.
Sifos januarimätning visar att förväntningarna på socialdemokraterna är stora. Och i längden räcker det givetvis inte att leva på väljarnas önsketänkande. Partiet måste nu, med Mona Sahlin i spetsen, ge tydliga besked om politikens inriktning och visa att man är sugen på att återta regeringsmakten.
Om drygt tre år står valet mellan en ännu mer samspelt borgerlighet och en revanschsugen socialdemokrati.
För att alliansen ska få nytt förtroende gäller det att man lyckas bryta utanförskapet, få fler människor i arbete och att man förstår värdet av att klä sin politik i en större berättelse. Det räcker inte att säga att globaliseringen ställer krav på politiska förändringar.
Och om den s-ledda oppositionen ska ha en chans gäller det att ge utrymme för förnyelse. Politiken måste handla mindre om bidrag och olika arbetsmarknadsåtgärder och mer om entreprenörskap och företagsamhet. Man måste också visa mod att ifrågasätta en helig ko som arbetsrätten.
Annars kommer slaget om mittenväljarna nog aldrig att vinnas.
De senaste opinionsmätningarna visar att samtliga partier har mycket att bevisa.
Men det är inte viktigast att vara bäst på träning. Det avgörande är att kunna erbjuda något nytt och fräscht i valet 2010.