Vem har äganderätt på kulturhistoria?

Att besöka museum, betrakta historiska föremål och få kunskap om deras kulturella betydelse, är för många ett obesudlat nöje. Särskilt spännande kan det vara när man besöker andra, okända länder.

Indiana Jones, filmhjälten som jagar arkeologiska fynd runt om i världen. Bild: KPA

Indiana Jones, filmhjälten som jagar arkeologiska fynd runt om i världen. Bild: KPA

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2009-02-13 00:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Att besöka museum, betrakta historiska föremål och få kunskap om deras kulturella betydelse, är för många ett obesudlat nöje. Särskilt spännande kan det vara när man besöker andra, okända länder.

Bara för att man finner till exempel de egyptiska faraonernas tid intressant, behöver man dock inte nödvändigtvis resa till Egypten. Smått förvånande är det kanske att det här i Linköping går att beskåda egyptiska statyetter, ringar och krukor från mellan 5 000-1 000 år före Kristus.

Länsmuseet i Östergötland har i sin ägo en samling på drygt 200 föremål. Den donerades 1959 av en släkting till Otto Smith, som var den som på 1920-talet förde in föremålen till Sverige. 2004 försökte ättlingar till Smith få tillbaka dem, men museet sade nej. För någon månad sedan blossade diskussionen om den egyptiska samlingen upp igen. Denna gång är det ursprungslandet som vill ha hem det man anser tillhöra Egypten.

Museets styrelse har diskuterat frågan men inte nått ett beslut. Det är heller inget enkelt beslut eftersom det inte finns något självklart rätt eller fel. Man kan ju ifrågasätta värdet i att Östergötlands länsmuseum har arkeologiska fynd från Egypten - dessutom utställda i en matsal. Ett annat argument är förstås att föremålen bäst betraktas i sin hemmiljö.

Samtidigt kan man vända på saken och se föremålen som mycket unika och uppseendeväckande i sina montrar i Linköping, medan de kanske i hemlandet bara skulle utöka mängden av liknande saker och knappast utgöra något extraordinärt. Länsmuseet lägger också stor vikt vid vilken betydelse samlingen verkligen har för Egypten. Man kan fråga sig om Sverige skulle göra nationalistiska anspråk om det visade sig att fornsvenska föremål visades upp på ett egyptiskt museum?

Det finns inga uppgifter om hur Otto Smith kom över samlingen. Länsmuseets inställning är att så länge man inte har bevis för att utförseln från Egypten var olaglig, antas motsatsen. Men några ägar- eller gåvobevis existerar alltså inte. På juridisk väg går det därmed inte att fastställa äganderätten. I stället blir det den moraliska aspekten som får fälla avgörandet om länsmuseet ska återlämna sakerna till Egypten.

Det finns ingen universallösning. Vare sig det skulle vara att samtliga museala föremål var de än finns bör återlämnas till sitt ursprungsland - eller att de ska få bli kvar där de är i dag. Diskussionen måste föras från fall till fall.

Utländska samlingar bidrar till ökad kunskap om och förståelse för hur andra kulturer sett ut och verkat. Men det finns en betydande skillnad mellan Östergötlands länsmuseum och exempelvis British Museum i London. Det senare stoltserar med kulturhistoriska samlingar från hela världen, är världsberömt och välbesökt just av den anledningen. Samma skäl kan länsmuseet knappast ange för att få behålla den egyptiska samlingen. Därför lutar argumenten åt att museet bör återlämna den till Egypten.

Läs mer om