Tariffen för soldatlöner sträckte sig nämligen bara till 23 000 kronor. Dit skulle man nå först efter flera år i tjänst.
Ingångslönen låg strax under 17 000 och var visserligen också låg, men behövde inte vara ett stort problem. Yrket medför utbildning och erfarenhet som är svår att skaffa sig någon annanstans. Dessutom har soldatvärvet jämte andra uniformsyrken en särskild tjuskraft på många ungdomar.
Men nu verkar det som att även unga soldater hoppar av mycket snabbt. Försvarsmakten har runt 4000 anställda soldater, sjömän och underbefäl. Enligt personalstatistiken har hittills i år 545 av dem slutat på egen begäran. Enligt Försvarsmakten är det en avhoppstakt som är 10 procent snabbare än den beräknade. Den snabba genomströmningen av folk kommer bli gränssättande för Försvarets förmåga.
Officersförbundet organiserar alla heltidsanställda som inte är civilanställda. Deras egna medlemsenkäter pekar på att det är lönen som är det stora bekymret. Många medlemmar undrar hur de ska få vardagen att gå ihop.
Det går helt enkelt inte rent praktiskt att vara soldat med den låga lönen. De flesta arbetsorterna ligger där man måste ha bil. Arbetstiderna är ofta svåra att få ihop med lokaltrafikens schema. En lön på 17- eller 18 000 täcker inte grundkostnaderna för att ha ett hem och en bil.
Därtill ska man lägga att de anställda soldatera oftast är unga män. De vill kunna köpa nya jeans och skor, ta en öl ibland och kanske spara till en framtida semester.
Officersförbundet föreslår att man höjer ingångslönerna till runt 20 000. Med lite större löneutrymme skulle kanske fler soldater stanna längre tid.
Problemet är att lönehöjningarna skulle behöva bygga på en sänkning av numerären, eller en ökning av försvarsanslagen. Sådana politiska beslut är inte att vänta. Just nu ligger all försvarspolitisk debatt nere i väntan på försvarsberedningens arbete.
Sverige avskaffade värnplikten. Men den har aldrig ersatts av något fungerande system. Redan på idéplanet var det uppenbart att ett yrkesförsvar av anglo-amerikansk modell inte var ekonomiskt möjligt för lilla Sverige. Ändå slog man in på den väg alla visste var en återvändsgränd.
Johan Ludvig Runeberg skrev i Fänrik Ståls sägner att "glesnade leder vittne bära härligt om mod och bragder och om vårt lands försvar". Idag vittnar de glesnade leden om en ogenomtänkt personalpolitik. Skulden ligger inte hos Försvarsmakten. Myndigheten har gjort det bästa för att följa politikernas instruktioner, och samtidigt försöka vara schyssta mot sin personal. Skulden ligger hos politikerna i alla riksdagspartierna. De har under lång tid inte tagit försvarspolitiken på allvar, vilket lett till statens kanske viktigaste uppgift just nu är i stor oreda.