Regeringens nationella psykiatrisamordnare Anders Milton lovar att utreda vilka fri- och rättigheter de har som dömts till rättpsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning. Det är ett löfte att notera med största tillfredsställelse.
De som vårdas i dag inom rättspsykiatrin har ett lagfäst integritetsskydd. Inifrån den institution där de vistas kan de fritt prata i telefon med omvärlden och utan kontroll både skicka och ta emot post.
Integritetsskyddet i Sverige är generellt mycket starkt, något att sätta värde på i de allra flesta fall. Ibland finns det emellertid anledning att fundera över om det inte gått troll i integritetstänkandet.
Just nu finns ett tänkvärt exempel på hur en för sexuella övergrepp och ofredanden dömd man, intagen vid Växsjö regionpsykiatriska klinik, kunnat fortsätta ofreda människor per telefon och brev.
Klinikledningen ville sätta stopp för detta, och började kontrollera mannens externa kontakter. För det får kliniken nu snubbor av Socialstyrelsen. Kliniken har enligt Socialstyrelsen olagligen inkräktat på mannens fri- och rättigheter.
Med de regler som finns i dag har Socialstyrelsens klander fog för sig. Till skillnad från dem som dömts till fängelse har de som dömts till rättpsykiatrisk vård rätt att okontrollerat kommunicera med människor utanför anstalten.
Kliniken i Växsjö var inte okunnig om reglerna, men valde att sätta sig över dem av hänsyn till dem som har utsatts för mannens ofredanden.
Med all rätt ställer sig klinikchefen frågande till att den som är intagen för rättspsykiatrisk vård med stöd av lagen kan fortsätta sin brottsliga verksamhet.
Den enskildes integritet har närmast blivit en helig ko i Sverige, såtillvida att den aldrig får ifrågasättas, knappast ens diskuteras. Ett bevis för detta är just det faktum, att dömda till rättpsykiatrisk vård ska tillförsäkras ett privatliv som medger att de ostört kan ägna sig åt att kränka andras integritet. Utan alltför stor inlevelseförmåga går det att föreställa sig hur illa berörda och kanske till och med skrämda mottagarna av telefonsamtalen och breven kan bli.
Hade det inte rört sig om ett regelverk där integritetsfrågan ingår, hade frågan om fri- och rättigheter för patienter inom rättspsykiatrin sannolikt kommit upp på dagordningen tidigare, och blivit föremål för debatt. Möjligen hade vi i så fall haft det ändrade regelverk, som Anders Milton säger sig förstå att många önskar.
Det kan inte vara rimligt att integritetsskyddet för en dömd person i rättspsykiatrisk vård väger tyngre än rätten till integritet för dem som inifrån en anstalt blir vederbörandes offer. Den typen av jämförelser måste vi våga göra, och dra slutsatser utifrån dem.