Siffrorna över antalet döda, skadade och hemlösa människor iSydostasien är fasansfull läsning. Tv-bilderna på den rasande flodvågensom krossar allt som står i dess väg är så vidrigt brutala att de harsvårt att få fäste i ens medvetande. Det är inte en Hollywoodregisseradkatastroffilm vi ser. Det är verkligheten, här och nu.
Minst 40 000 döda, hundratusentals skadade, miljontals hemlösa.Många av oss känner någon eller några av de familjer som befinner sig idet omskakande inferno som flodvågen lämnat efter sig. Vi tänker på demsom ännu inte hörts av.
I kvällstidningarna paraderar utsatta svenska kändisar. Lotta Bromé tvingades ta sin tillflykt till ett tak, Babsangrät. Den kändisfixerade varböldsjournalistiken utelämnar den fattigalokalbefolkningen, den som alltid råkar mest illa ut vidnaturkatastrofer och krig. De fattiga som överlevt står utan hem ochriskerar att bli värnlösa offer för de epidemier som inom kort drarfram som ännu en fasansfull dödens våg i de drabbade områdena.
FN har inlett sin hittills största räddningsaktion. Sverige måstesjälvfallet bidra, både ekonomiskt och materiellt. Den globalaojämlikhetens perfida profil är aldrig så konturskarp som närnaturkatastrofen slår till.
TORBJÖRN GUSTAVSSON