Den ena förändringsbomben hinner inte brisera förrän nästa exploderar. Takten i landstingets förändringsarbete är så hysteriskt uppjagad att anställda och till och med chefer har svårt att orientera sig. Frågan är om ens de ledande politikerna och landstingsdirektören kan överblicka konsekvenserna av den svettiga processen.
Komplett akutmottagning på Vrinnevisjukhuset i Norrköping eller inte - frågan ventileras i slutna sammanträdesrum. Enklare akutkirurgi nattetid på Motala lasarett från och med 1 november - så är det sagt, men delvis motstridiga uppgifter sistlidna vecka väcker oro och frågor i Motala. I dag berättar Corren att ytterligare vårdplatser plockas bort från geriatrikkliniken vid US i Linköping. Bortfallet ska kompenseras genom att närsjukvården garanteras flera akutvårdsplatser.
Som en röd tråd genom det upptrissade förändringsarbetet löper parollen "Mindre sjukhusvård, mera primär- och närsjukvård". Utgångspunkten är riktig. Problemet är "bara" att primär- och närsjukvården inte garanteras de resurser som krävs för att möta det växande vårdbehovet.
För ett år sedan hette det att folket i fortsättningen skulle få ökade möjligheter till insyn och påverkan. Vart tog det löftet vägen? Försvann det i den allmänna spar- och rationaliseringsyran?