Då passar fem personer i Dometics ledning på att försöka sko sig. Vd, vice vd, ekonomichef, Asienchef och Tysklandschef kräver engångsbetalningar, bonusar och aktier på sammanlagt 800 miljoner kronor för att stanna och försöka rädda Dometic, om långivarna blir ägare. Långivarna är rädda att inte få tillbaka pengarna de har lånat ut (1,2 miljarder i Nordeas fall), och kan själva inget om bolagsverksamheten - därför kan det hända att de fem får igenom sina krav. Fortfarande enligt uppgifter i DN.
Om DN:s uppgifter stämmer är det horribelt.
Att Dometic går dåligt är ingen nyhet. När beskedet kom i våras att produktionen i Motala flyttas till USA var den officiella förklaringen att efterfrågan rasat i krisens spår. Men enligt DN har bolaget de senaste åren lånat för mycket pengar och varit för optimistiska om framtida vinster. Det kanske inte bara är finanskrisen, utan också ett alltför stort risktagande, som ligger bakom dagens problem.
Och vem är ansvarig när ett bolag har tagit för stora risker? Ytterst är det styrelsen, men den grundar sina beslut på underlag från vd, vice vd och ekonomichef.
Därför är det oanständigt att just dessa personer kräver stora summor för att hjälpa långivarna att få ordning på bolaget.
De anställda på Dometic i Motala är upprörda och det är lätt att förstå. Samtidigt som många i Motala förlorar jobbet, kräver ledningsgruppen stora extrasummor för att ens sköta sitt arbete.
Däremot kan man inte dra slutsatsen att produktionen i Motala hade blivit kvar med en annan ledning. Att kylskåpstillverkningen flyttas till USA påverkas sannolikt av att majoriteten av kunderna finns där, och att delstaten Indiana erbjuder en tioårig skatterabatt. Det är en av många nackdelar med statliga industristöd.
Men Dometicledningens girighet upprör inte bara Motalabor. Det är just sådan här roffarmentalitet som får politiker och allmänhet att förakta "näringslivet" och "företagarna" (när människor är arga ligger generalisering nära), och som riskerar att leda till hämmande lagstiftning.
Privata företag ska självklart vara fria att använda bonusar och personalaktier för att belöna anställda och ledningar som gjort ett bra jobb.
Lika självklart ska bonusar inte betalas ut i ett konkursmässigt företag. Den som gjort ett dåligt jobb ska inte belönas.
Att Dometicledningen ändå försöker sko sig blir därför ett hot mot marknadsliberala idéer. De ohemula kraven är en önskedröm för alla vänsterröster som avskyr marknadsekonomi och vill reglera näringslivet. Vi som vill se fria marknader, fri konkurrens och ett fritt näringsliv får hålla tummarna för att långivarna säger nej till roffarna i Dometics ledningsgrupp.