Övriga Europa anpassade sig till den höga arbetslösheten på 1980-talet. Det var då politikerna i Sverige samlades kring målet full sysselsättning. När den öppna arbetslösheten klättrade upp mot tre procent gick en skälvning genom samhällskroppen. Riksdagen inkallades till extradebatt mitt i sommaren. I dag pendlar den öppna arbetslösheten kring fem procent, men 217 000 öppet arbetslösa framstår som en anteckning i den politiska marginalen.
Retoriken är det inget fel på. Socialdemokratin, det enda politiska parti som besitter den kraft och folkliga förankring som krävs för att förverkliga visionen om "hela folket i arbete", slog vid tillväxtkongressen 2004 fast att det inte nöjer sig med målet om fyra procents öppen arbetslöshet.
-- Full sysselsättning är målet, slog tillväxtkongressen fast.
Sen dess har regeringspartiet zzzlumrat sig igenom tillvaron och nöjt sig med att administrera den politiska makten. Inte ens borgarpartiernas plötsliga uppvaknande verkar fungera som en larmande väckarklocka i öronen på Göran Persson & Co.
Enligt Statistiska centralbyråns i går presenterade statistik är 76,6 procent av befolkningen i åldrarna 20-64 år sysselsatt. Målet om en 80-procentig sysselsättningsfrekvens är avlägset.
Sammanlagt står 1,3 miljoner enskilda individer utanför den reguljära arbetsmarknaden. Vilket slöseri! Inget är så tillväxthämmande som hög arbetslöshet och vikande sysselsättning. Det finns inget mer demoraliserande än en konstant hög arbetslöshet. Att så många ungdomar nekas tillträde till arbetsmarknaden är extra eländigt. Elände modell XXL.
Så vad göra för en socialdemokratisk ministär som (förhoppningsvis) vaknar upp och känner att det brinner under fötterna? Alla inser att resurserna inom vård, skola och omsorg är otillräckliga. Mer pengar behövs. En expansiv finanspolitik tillgodoser behoven i den offentliga sektorn -- omsorg, utbildning, infrastruktur, regionalpolitik.
Vidare måste den politiska sektorn öka trycket på de privata arbetsgivarna. I synnerhet börsbolagen måste ta ett större ansvar för de äldre anställda som slitit ut sig. Det behövs olika former av reträttposter som tillåter anställda att varva ner -- på samma gång som företagen tar in nytt folk.
Råd har de, börsbolagen. Företagen redovisar rekordvinster. Gå inte på snacket att rekordvinsterna används till investeringar. Aktieägarna lägger beslag på mer och mer av de saftigt uppumpade vinsterna. Reducera aktieägarnas vinster och lotsa pengarna till de anställda.
Vidare måste regeringen höja tonläget gentemot Riksbanken. Riksbankens restriktiva penningpolitik är ett hån mot de arbetslösa och ett svek mot småföretagarna.
Socialdemokratin har alltid stått för tillväxt, välstånd och trygghet. Nyckelordet har varit arbete. Låt det förbli så.