Yttrande-, åsikts- och föreningsfrihet är grundlagsskyddade rättigheter i Sverige. Vi har rätt att säga och tycka vad vi vill liksom att engagera oss i vilka föreningar, inklusive politiska partier, vi vill. Föreningar i sin tur får upprätta egna stadgar och regler som, om de inte efterlevs, kan innebära uteslutning för enskilda medlemmar.
Fackförbund är emellertid inte vanliga föreningar i den bemärkelsen att de har lagliga befogenheter och är en maktfaktor på svensk arbetsmarknad. Att utestänga människor från denna verksamhet på grund av deras åsikter eller partitillhörighet är därmed diskriminering. Det är alltså ett alltför enkelt resonemang som fackförbunden använder sig av när de vill utesluta sverigedemokrater. I en demokrati kan man inte unna sig lyxen att välja ut vilka människor som duger och vilka som inte gör det. Även om Sverigedemokraterna är ett parti som gör just detta, är det fel av facken att agera efter samma princip.
Det finns en elakartad ironi i att det är Sverigedemokraterna som på senaste tiden drabbats mest av den negativa särbehandling som de själva står för. SD påstår sig vara ett demokratiskt parti som lever efter FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Men när man läser deras "principprogram" utmålas en helt annan bild. Programmet ägnas till stor del åt att redogöra för vem som är att betrakta som svensk och därmed har rättighet till Sverige. Idealet är ett "befolkningsmässigt homogent" samhälle medan ett pluralistiskt samhälle medför "ett hot mot den svenska nationen", står det vidare. Formuleringar som "Sverige är svenskarnas land" och "Låt Sverige förbli Sverige" vittnar om ur vilken mylla Sverigedemokraterna uppstigit och vilket arv partiet bär på.
Likväl måste dess medlemmar inneha samma demokratiska rättigheter som alla andra. Det myntade begreppet "jag delar inte din åsikt men är beredd att dö för din rätt att uttrycka den", är i sammanhanget inte helt opassande. Vi kan avsky politiken men inte människorna som framför den. Annars är vi inte bättre än dem.
Bara knappt två veckor efter valet märks Sverigedemokraternas inflytande tydligt. Mestadels har de negativa strömningarna slagit tillbaka på partiet självt, och det är en otäck utveckling att aktiva sverigedemokrater utsätts för hot och misshandel. Det är inte av den anledningen som stolar i fullmäktigesalar runt om i landets kommuner ska stå tomma, utan för att människorna som skulle sitta där antingen är för få eller har tänkt om.