Ibland ska också självklarheter malas runt i byråkratikvarnen. Som nu detta med Björn Erikssons framtid som landshövding i Östergötland.
Men kommun- och bostadsminister Lars-Erik Lövdén kan bespara sig besväret att mata byråkratikvarnen med ärendet om vem som ska residera i Linköpings slott efter sista april nästa år, då Björn Erikssons nuvarande tjänsteperiod tar slut.
Inget kan vara mer naturligt än att en så omtyckt, energisk och hängiven man som Björn Eriksson ska fortsätta det jobb han med stor framgång haft sedan åtta år.
Redan vid förra tjänsteperiodens slut skallade högljudda rop om att Björn Eriksson skulle få sitta kvar en fyraårsperiod till. Så här något drygt halvår innan det är dags att pröva samma fråga har uppropen, till förmån för den osedvanligt energiske landshövdingen, tagit fart på nytt.
Nyligen begärde riksdagsledamoten Yvonne Andersson (kd) från Linköping att Lars-Erik Lövdén skulle ge besked om huruvida Östergötland ska få behålla sin landshövding ytterligare en period. Lövdéns svar i riksdagen blev ett till intet förpliktigande mummel om "individuell prövning".
Frågan är bara hur hederlig och förutsättningslös den prövningen blir. Kommer den att grundas på rena rama fakta om vad Björn Eriksson tillfört Östergötland under sina hittillsvarande förordnanden är saken klar. Länet har profilerat sig på mer än ett sätt under de senaste åtta åren, inte minst tack vare en landshövding, lika engagerad och flitig som den flitigaste myra.
Socialdemokraternas ideologiska föreställningar om jämlikhet och broderskap gestaltas på ett ypperligt sätt av Björn Eriksson, som på ett naturligt sätt alltid är den samme oavsett vem han möter. Det är en attityd som värdesätts högt även av folk i Östergötland.
I höst ska Göran Persson presentera sin nya regering. Några nuvarande ministrar lär bli utan taburett och ska förstås "belönas" på sedvanligt socialdemokratiskt vis. Det vill säga med jobb som generaldirektörer eller med något landshövdingeuppdrag.
Just detta politiska spel känns för närvarande som det värsta hotet mot östgötarnas önskan om att få behålla Björn Eriksson ytterligare en period.
Om Lars-Erik Lövdéns "individuella prövning" skulle leda till något annat än fortsatt förordnande för Björn Eriksson finns en icke obetydlig risk att socialdemokraterna förlorar åtskilliga röster i vårt län vid valet om två år. Men det är förstås deras sak om de vill ta den risken eller inte.
Om prövningen tvingar bort landshövdingen från sin post till våren är det ändå östgötarna som gör den största förlusten. I Björn Eriksson har vi en landshövding med den kompetens som passar just i vårt län. Hans spektrum är brett och sträcker sig till allt ifrån trädgårdsarkitektur och kultur till frågor om EU-bidrag och sysselsättnings- och kommunikationsfrågor.
Lars-Erik Lövdén är dum om han av partitaktiska skäl väljer att ersätta Björn Eriksson med någon annan. I det här länet vill en övervägande majoritet människor ha kvar sin landshövding.