Rent teoretiskt borde den ökade arbetspendlingen ge underlag för tätare regional och lokal kollektivtrafik. Men eftersom resvägarna allt oftare korsar länsgränserna och eftersom restiderna ofta är långa, väljer många bort det kollektiva resalternativet.
I dag har länstrafikbolagen monopol på att upphandla kollektivtrafik i respektive län. Det ska dessutom göras en så kallad skadlighetsprövning vid upphandlingar, en regel som har hindrat kommersiella bussföretag att komma in på marknaden.
Nu föreslår regeringen att en ny kollektivtrafiklag införs från den första januari 2012 som gör det möjligt för aktiebolag och enskilda kommuner att göra upphandlingar. Restriktionen för tåg- och busstrafik över länsgränserna avskaffas. Samtidigt skyddas den kommersiella interregionala busstrafiken mot konkurrens från offentligt subventionerad trafik.
Med många olika entreprenörer finns det förstås en risk att trafikinformationen blir oöverskådlig. Efter en vinter med snökaos är det tydligt att det redan i dag finns stora brister i informationshanteringen.
Regeringen vill att bolagen ska vara skyldiga att lämna trafikinformation till ett gemensamt system. Dessutom ersätts de kommunala länstrafikbolagen med en regional kollektivtrafikmyndighet som ska förbättra samordningen.
Att regeringen släpper in nya privata aktörer inom den regionala kollektivtrafiken är berömvärt. Det finns också anledning att tro att samordningen av turerna och informationen till resenärerna blir bättre.
Risken finns att de privatägda bolagen plockar russinen ur kakan och att samhället får fylla i hålen när entreprenörerna fritt får välja sträckor. Det finns goda chanser att trafikutbudet förbättras för den stora gruppen resenärer, men det är inte säkert att det nya systemet blir billigare för skattebetalarna.
Redan i dag har glesbygdstrafiken på många håll urholkats och linjer dragits in och på många mindre orter är egen bil ett måste. Det är olyckligt om den nya kollektivtrafiklagen ytterligare skulle driva på den utvecklingen.
Det är ändå uppenbart att nya grepp behövs för att förbättra kollektivtrafiken. Det finns dessutom en gräns för hur mycket samhället kan subventionera. Det är heller inte säkert att fler turer och bättre samordning räcker för att locka fler resenärer på alla linjer.
Det kan finnas många skäl till att människor väljer bil i stället för buss eller tåg. Inköpsvanor, barnens fritidsaktiviteter och arbetsresor är några variabler som också påverkar valet. Det är svårt att komma ifrån att bilen ofta är det bästa transportmedlet för att tillfredsställa individuella behov.
Även om en välfungerande regional kollektivtrafik är i samhällets intresse är det inte orimligt att marknaden i högre grad än i dag får styra utbudet.