Länets industrisektor sysselsätter närmare 40 000 personer. När 90-talet bröt in arbetade nästan 51 000 i industrin. Det stora bortfallet av jobb handlar mindre om att företagen flyttat produktionen till låglöneländer, men desto mer om det fortlöpande rationaliseringsarbete som präglat industrin allt sedan dess tillkomst. Det nya i dag är att effektivitets- och rationaliseringsprocessen sker samtidigt som flera företag etablerar sig utomlands. I dagens Corren berättas att Wahlquists Verkstäder, med tillverkning i Linköping och Ödeshög, köper en ny fabrik i Polen. Partnertch i Åtvidaberg, Plastbolaget i Vadstena, Rimaster i Rimforsa och Schmidt Broddway i Skänninge är några av de övriga små eller medelstora företag som har tillverkning i det forna Östeuropa. Arlaplast i Borensberg är ett av flera företag som gått motsatt väg och tagit hem produktion till Östergötland.
Trenden är entydig: Antalet anställda i svenskägda företag i Östeuropa fördubblades från 1998 till 2002, från 41 000 till 82 000. Hälften av de anställda återfinns i Lettland, Litauen och Estland. Många östgötaföretag placerar enklare volymtillverkning i låglöneländer. De mer avancerade jobben, liksom produktutvecklingen, är kvar i Östergötland.
Vad händer med jobben i framtiden? Ingen vet. Därmed växer oron bland de anställda, av vilka de flesta är fackligt organiserade i Metall eller Industrifacket. Det är hög tid att LO-facken och tjänstemannafacken samordnar sitt arbete och tillsammans med arbetsgivareorganisationerna och företagen åstadkommer en rejäl kartläggning av företagens strategier inför framtiden. Frågan berör hela länet, och bör engagera både länsarbetsnämnden och utbildningsanordnare. Rätt och kvalificerad utbildning är ett måste i ansträngningarna att behålla åtminstone den avancerade produktionen i länet. Vilket förutsätter att vi vet vad de små och medelstora företagen vill, hur beroende de är av stora företag och så vidare. Facken bör genast ta initiativ till den nödvändiga kartläggningen.
Bok och skog i Kinda
Författarkvällar som Bokens dag fortsätter att dra folk. I går bjöds på bok- och författarbaluns i Linköping, och i morgon, onsdag, läser Gerda Antti, Torgny Lindgren och Eric Åkerlund nya texter på biblioteket i Kisa. Biljetterna tog slut samma dag de släpptes. Boken håller sin ställning i den skogrika Kindabygden.
Kvinnor och friår
Det är i första hand medelålders kvinnor i den offentliga sektorn som ansöker om friår. Så är det i Östergötland, och så är det i övriga Sverige.
Vilka slutsatser drar arbetsgivarna, det vill säga politikerna, av det? Att kvinnorna är lata och drar sig för att jobba?
Ministern och hästen
VVåldtäkter, misshandel, låga kvinnolöner, sexistisk, kvinnoförnedrande reklam, pressade villkor i arbets-livet. Uppgifterna är många för nye jämställdhetsministern Jens Orback, men Perssons senaste stjärnskott ägnar arbetsdagen åt att berätta om en släkting som levde tillsammans med en häst. Det hela verkar gå ut på att Orback ska bevisa att han inte är homofob. Är det såna debatter Orbacks väljare på verkstadsgolvet och i vården vill ha?
Till sist
Dagge Gustavsson i Linköping är alltid först. Först med julklappar. Och bäst av allt: Dagges julklapp har alltid nåt med Elvis att göra. Årets julklapp nådde mig för en månad sen. Det kan röra sig om en cd-skiva. En dubbel-cd. Kom, julafton, kom!
TORBJÖRN GUSTAVSSON