Viktiga framtidsfrågor - få svar

Tågbombningarna i Madrid. Attackerna mot Londons tunnelbanesystem. Attentaten mot nordiska ambassader i Syrien och Iran efter publiceringen av Muhammedkarikatyrerna. Den militanta islamismen har kommit till Europa - kanske för att stanna.

Foto: Fotograf saknas!

Linköping2007-05-25 00:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Hur ska de europeiska liberala demokratierna - där människors olika friheter står i centrum - förhålla sig till islamismen? Hur står sig de demokratiska värderingarna i det mångkulturella Europa? Och är det en konflikt mellan idéer vi ser framför oss?

Det diskuterades på ett seminarium i Stockholm, anordnat av det liberala magasinet Neo, i början av maj.

Den kontroversiella brittiska journalisten Melanie Phillips menar att det rör sig om en idékonflikt, där liberala, toleranta samhällen måste slåss för grundläggande demokratiska värderingar som åsikts- och religionsfrihet.

Visst ska man, enligt henne, visa respekt inför andra religioner och kulturer. Men alla ska leva upp till samma krav.

Phillips är mycket kritisk till den brittiska regeringen, som hon anser har särbehandlat muslimer av rädsla för att spä på islamofobin. Liknande kritik har framförts från olika håll även i Sverige.

I Storbritannien har det lett till att många muslimer inte vet hur de ska förhålla sig till demokratiska principer. Och till att den liberala demokratin har urholkats. Det har medfört ett ännu större utanförskap - och skapat grogrund för fundamentalism.

Chefen för Transatlantic Institute i Bryssel, Emanuele Ottolenghi, menar också att islamism står i kontrast till demokrati. Rädslan för och förtrycket av oliktänkande - på grund av religion, politik, kön och sexualitet - är ett uttryck för det. I demokratier, menar Ottolenghi, är religiös pluralism inget hot.

Ett annat uttryck är de extrema reaktionerna på vad som bland islamister anses vara "västvärldens utrikespolitik", trots att det inte handlar om det. Muhammedkarikatyrerna är ett exempel. Beslutet att publicera togs av en fristående tidning, men uppfattades som ett danskt utrikespolitiskt ställningstagande.

Medan Melanie Phillips talar om att tiden för de liberala demokratierna håller på att rinna ut, är Emanuele Ottolenghi mer positiv.

Där det civila samhället är starkt har radikala grupper svårare att göra sin röst hörd, menar han. Och i Europa är det civila samhället starkt; respekten för demokratins innersta väsen är stor.

Brittiska undersökningar pekar också på att det endast är en liten del av muslimerna som sympatiserar med islamistiska åsikter.

Likväl måste de europeiska demokratierna förhålla sig till denna lilla del. Liksom de måste förhålla sig till majoriteten av Europas muslimer - som står bakom det liberala och öppna samhällets spelregler.

Religionsfriheten och var gränsen för tolerans ska gå är viktiga frågor att ta ställning till. Även i Sverige.

Varken Melanie Phillips eller Emanuele Ottolenghi ger några svar på dessa viktiga framtidsfrågor.

Behållningen består i stället i en ökad förståelse för de ideologiska skillnaderna mellan demokrati och islamism.

Läs mer om