Lars Ohly kämpar för att återupprätta Vänsterpartiets trovärdighet i feministiska frågor, som gick förlorad när han tog över ordförandeklubban efter Gudrun Schyman. Det gamla förbudspartiet Kristdemokraterna försöker locka konservativa väljare med frihetlig retorik. Men med mindre än ett år kvar till riksdagsvalet råder samtidigt något som påminner om borgfred. De laddade kanonerna står tysta.
Ändå är det kommande valet kanske det viktigaste på mycket länge. En mittenorienterad borgerlig majoritet har styrt i snart fyra år, lett landet genom en djup ekonomisk nedgång och svingat klubban under Sveriges ordförandeskap i EU. Alliansen har dessutom ramlat över en del laddade granater, som den kontroversiella FRA-lagen.
Nu ska deras insats utvärderas av väljarna. Får borgerligheten förnyat förtroende innebär det att socialdemokratins dominans är bruten - för alltid. Att ett viktigt reformarbete inom bland annat skolpolitik, vårdpolitik och skattepolitik kan fortgå under ekonomiskt gynnsammare förhållanden. Tar i stället den grönröda alliansen över rodret väntar återställarpolitik: Fastighetsskattens come back, skattehöjningar för låg- och medelinkomsttagare och Gud vet vad Miljöpartiet och Vänstern kan få för sig i regeringsställning.
En indikation på hur det kan komma att gå presenterades häromdagen, när Statistiska Centralbyrån släppte sin partisympatiundersökning för november månad. I jämförelse med opinionsinstitutens alla väljarbarometrar är myndighetens statistik ganska tillförlitlig.
Undersökningen genomförs bara en gång i halvåret - men det statistiska underlaget är stort: Nästan nio tusen personer har tillfrågats och nästan 6 400 har besvarat frågan: Vilket parti skulle du rösta på om det vore riksdagsval någon av de närmaste dagarna?
Det visade sig att majoriteten skulle rösta rött eller grönt. Den historiska chansen skulle glida borgerligheten ur händerna. Drygt fem procent skulle rösta på Sverigedemokraterna. Om man tvunget måste säga någonting glatt om det parlamentariska utfallet så är det att partiet trots sina mandat skulle förbli maktlöst. Mona Sahlin skulle nämligen leda en rödgrön majoritetsregering.
Moderaterna får betyget godkänt av väljarna. De skulle få lika många röster i november 2009 som i riksdagsvalet 2006. Men för övriga allianspartier ser det mörkare ut. Kristdemokraterna överlever stålbadet - precis. Centern, storstadsliberalernas favoritparti 2006, förlorar flera stolar och lär allvarligt omvärdera sin kursomläggning (de rörliga latteliberalerna verkar för övigt inställda på att rösta miljöpartistiskt nästa år).
De borgerliga partiernas kanoner står skjutklara. Men det krävs en bredsida om SCB:s profetia inte ska gå i uppfyllelse. Utmaningen för Moderaterna är förstås att synliggöra sina samarbetspartier. Utan kamraterna får de IG på kursen, hur väl de än klarat enskilda moment.