För det första har talibanerna den senaste tiden skruvat upp terrorn för att skrämma folk att inte gå och rösta. Raketattacker och sprängdåd har krävt människoliv, och talibanerna hotar dessutom att hugga av alla blåfärgade fingrar i dag. När afghanerna röstar färgas ett finger blått för att samma person inte ska kunna rösta flera gånger.
Risken är stor att talibanernas hot och våld får många människor att avstå från att rösta, och därför har Afghanistans regering förbjudit landets medier att rapportera om våldsdåd och attentat medan röstningen pågår. Men attacker mot demokratin botas inte med censur - tvärtom blir mediernas munkavle bara ytterligare ett demokratiproblem.
För det andra är korruptionen utbredd i Afghanistans politiska system. Av de 39 män och två kvinnor som kandiderar till presidentposten är det bara den sittande presidenten Hamid Karzai och ett par utmanare som anses ha chans att vinna, eftersom dessa har pengarna och kontakterna för att köpa eller förhandla till sig röster. I vissa byar bestämmer klanledaren eller byäldsten helt enkelt att alla bybor ska rösta på den kandidat som ger det bästa erbjudandet. Hamid Karzai har inte heller bedrivit någon traditionell valrörelse, med tal och debatter, utan lagt energin på att knyta till sig krigsherrar och viktiga företrädare för etniska minoriteter.
Korruptionen är precis som talibanernas våld ett hot mot valdeltagandet. Afghaner som har modet att trotsa talibanerna kan ändå låta bli att rösta, eftersom de anser att valet är riggat på förhand.
Men trots dessa invändningar är dagens val viktigt. Att kvinnor och män i Afghanistan får rösta fram president och provinsförsamlingar är en stark symbol för demokrati. Det är en lång väg kvar till fred och mänskliga rättigheter för alla afghaner, men valet är ett viktigt steg på vägen till den demokrati som är en förutsättning för Afghanistans utveckling.
Utländska militära styrkor, bland annat från Sverige, letar efter bomber och bevakar vallokaler för att alla afghaner som vill i dag ska kunna och våga gå och rösta. Den militära närvaron kan delvis kompensera talibanernas hot, och för en del afghaner vara tryggheten som gör att man trots allt törs rösta.
Vänsterröster som vill dra tillbaka de svenska trupperna från Afghanistan kanske anser just att valet är skendemokratiskt, men då har de inte reflekterat över hur det skulle kunna bli mer demokratiskt utan militärer som skyddar afghanerna från talibanerna. Det är ingen självklarhet att rösta om man är rädd att vallokalen ska sprängas i luften eller att man ska stympas efter röstningen.
Det är omvärldens moraliska plikt att hjälpa afghanerna att bygga demokrati i skydd från talibanerna. Det borde även den svenska vänstern inse.