Vi blir allt fetare i västvärlden. Länge ansågs fet mat vara den största boven. Numera vet vi att det är sockret vi ska undvika för att hålla vikten.
I många produkter har vanligt socker därför ersatts med sötningsmedel. Ett av de vanligaste är sukralos: Arla har det i sin yoggi, Coca Cola i sin light-läsk, Felix i sin ketchup, Cloetta i sin mörka sockerfria choklad och sukralos finns också i populära Risifrutti.
Sukralos är ofarligt för människor och är därför godkänt av Livsmedelsverket.
Men hur sötningsmedlet påverkar miljön är ännu okänt. Det vi vet är att människokroppen inte bryter ned sukralos; att det går rakt igenom kroppen och kommer ut med urinen. Och en kartläggning som Naturvårdsverket har gjort visar att inte heller reningsverken klarar av att bryta ned sukralosen.
Mellan 5 och 6 ton sukralos sprids därför varje år i svenskar sjöar och vattendrag - utan att vi alltså vet vad det har för påverkan på miljön. Roxen är en av två sjöar som har studerats särskilt noggrant och där är sukralos-halterna höga.
Eftersom sötningsmedlet inte bryts ned tyder en hel del på att halterna kommer att öka i framtiden - i Roxen, men också i andra sjöar och vattendrag. Forskarna arbetar nu vidare för att se hur det påverkar djur och växter. Frågan de ställer sig är om det finns någon risk att sukralos-halterna når en toxisk gräns, där de blir farliga växt- och djurlivet.
Medan forskningen pågår borde såväl konsumenter som livsmedelstillverkare rannsaka sig själva. Är det verkligen rimligt att konsumera och producera varor med ett innehåll som kanske kommer att finnas kvar i miljön för all framtid? Och som vi inte vet om det skadar djur och natur.