Epoken Persson är över.
Efter elva år som ordförande för socialdemokraterna - varav tio som statsminister - blir Göran Persson avtackad på lördag vid en extrainkallad partikongress. Mona Sahlin väntas efterträda honom som partiordförande.
Det är en ödets ironi, eftersom det var Sahlins fall - den så kallade tobleroneaffären 1995 - som öppnade vägen för Persson. Året efter skulle ny ordförande väljas. Det blev Göran Persson.
Då var han något av en doldis, trots tre år som skolminister och två som finansminister under Ingvar Carlsson.
Kommunalrådet från Vingåker vann med tiden stor respekt för sin sanering av den svenska ekonomin - inte minst hos borgerliga väljare och näringslivets företrädare. Det sena 1990-talet var en tid av impopulära besparingar som drabbade bland annat arbetslösa och pensionärer.
När ekonomin kring år 2000 började peka uppåt framstod det till stor del som Göran Perssons förtjänst - något han knappast har stuckit under stol med.
Som debattör, strateg och slipad retoriker saknar han motstycke i vår samtids politiska landskap. Vingåkers Machiavelli har han kallats.
EU-medlemskapet blev Perssons plattform för en roll som internationell statsman, kompis med bland annat Storbritanniens Tony Blair. Tio av de tolv år Sverige varit medlem i unionen har Göran Persson varit landets statsminister. EU-toppmötet 2001 var en av de verkliga höjdpunkterna i hans karriär.
Statsminister Persson valde ofta sina ministrar utanför riksdagens krets. Thomas Bodström, Leila Freivalds och Björn Rosengren är några exempel. Sådana utnämningar ger mer makt åt statsministern själv. En riksdagsman har partiförankring, ett mandat ifrån väljarna och kan inte avskedas. Den trygga basen har inte de ministrar som handplockats av regeringschefen.
Göran Persson kom att dominera svensk politik. Hans väldiga skugga föll över snart sagt varje politikområde.
En styrka kan tyckas, men med tiden blev det en belastning. Persson blev ett enmansparti. Han kom att kallas maktfullkomlig, påvelik och arrogant. Han var den första svenska statsminister som flyttade in i Sagerska huset. Det räckte inte åt Persson - han köpte sig ett gods i Södermanland. Sådant provocerar socialdemokratiska väljare.
Också i annat, stort som smått, brast Perssons omdöme på slutet. De hemliga och exklusiva intervjuerna med Erik Fichtelius som ledde partiledarutfrågningarna i SVT inför valet 2002. Hanteringen av tsunamikatastrofen. Inställningen att jobben inte var en valfråga år 2006.
Och i direktsändning under valrörelsen förvånades många över hans tvärsäkra påstående att det inte fanns någon svamp. "Det var för torrt", hävdade Persson. Men skogarna dignade av svamp.
Avståndet mellan Persson och de "vanliga människor" partiet bärs upp av blev till sist för stort.
Hans valnederlag 2006 blev historiskt.
Aldrig i modern tid har en så välmeriterad statsminister förlorat så stort mitt i en blomstrande högkonjunktur.