I stället föreslår regeringen att Systembolaget erbjuder hemkörning av alkohol. Det är en tydlig felprioritering.
Allt sedan Gårdsförsäljningsutredningen såg dagens ljus i december 2010 har den attackerats hårt av alkoholmonopolkramande förbudskarriärister. Fan har målats på väggen och vinodlares och småbryggeriers rätt att sälja sina egna produkter på plats har framställts som det yttersta hotet mot svensk alkoholpolitik.
Så här ligger det till: EU-direktiv förbjuder svenska riksdagen från att enbart ge tillstånd åt svenska alkoholproducenter att sälja sina drycker utanför Systembolagets monopol. Ska detta ske måste också utländska aktörer få göra samma sak. Namnet "gårdsförsäljning" till trots, att etablera sig enbart på landsbygden kan vara svårt eller mindre attraktivt och strider därför mot den fria etableringsrätten. Något geografiskt krav kunde därför inte läggas på gårdsförsäljarna. Teoretiskt sett hade alltså en utländsk spritproducent kunnat slå upp en butik i centrala Linköping och kalla det "gårdsförsäljning".
Dessa två förbehåll har - tillsammans med alkoholpolitiska ställningstaganden - varit gårdsförsäljningsmotståndarna huvudskäl mot förslaget. Det blev också regeringens skäl för att sänka förslaget.
Men hur ser utredarens förslag egentligen ut? Det visar sig att i förslaget fanns inskrivet starka förbehåll som effektivt motverkar allt det som varnats för. Försäljningen får exempelvis bara ske i samband med "studiebesök", "föreläsning" eller "annan liknande upplevelsetjänst". Det hade alltså inte varit möjligt att bara köpa drycken. Gårdsförsäljningen handlade i första hand om en upplevelse, inte alkoholköp.
Förutom det så var försäljningsmängden kraftigt begränsad. En enskild skulle vid varje tillfälle bara kunna köpa 1 liter starksprit, 3 liter vin eller 5 liter starköl. Argumentet att gårdsförsäljning skulle sätta stora mängder alkohol i omlopp faller pladask. Med den hemleverans som regeringen nu föreslår kan man vid varje tillfälle beställa 96 flaskor sprit! Ridå.
Också för den årliga totalmängd som fick säljas fanns starka begränsningar. Maxgränsen drogs strax över 40 000 liter per år. 2009 sålde en genomsnittlig Systembolagsbutik 1 087 136 liter per år. Någon lönsamhet för stora utländska spritproducenter kan omöjligt uppnås med ett årligt säljtak på 40 000 liter.
Nej, anti-gårdsförsäljningslobbyns argument faller likt käglor. Tyvärr valde regeringen ändå att vika ner sig och missade på så sätt en unik möjlighet att stödja en intressant tillväxtbransch som satsar på unika, högkvalitativa och närproducerade varor.
Ni som såg fram emot att kunna åka ut på landet, lyssna på ett föredrag om vinodling och köpa med er en flaska hem får istället trösta er med 96 sjuor Explorer hem till dörren. Så motverkar man tydligen alkoholism.