Vitryssland är ett nära grannland - åtminstone geografiskt sett. Ändå är Vitryssland en blind fläck på många svenskars mentala karta. Men även i övriga västvärlden är det land som kallas Europas sista diktatur ett bortglömt land, långt från mediernas sökarljus.
Söndagens val i Vitryssland vanns av regimen i Minsk. Men så var valet - som befarat - varken rättvist eller demokratiskt. Det slog Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Osse, också fast i går. Vitryssland går mot en bister politisk vinter.
Den sittande presidenten Aleksander Lukasjenko kan nu se fram emot en tredje mandatperiod. Ambitionen är tydlig sedan länge. Lukasjenko vill leda Vitryssland under hela sin livstid. Som många andra auktoritära ledare odlar han en personkult.
Det som nu sker är en tragedi för Vitryssland, som går mot allt hårdare diktatur. Oppositionen trakasseras, liksom fristående organisationer och modiga journalister.
Men det finns visst hopp. Flera av EU:s nya medlemsländer kommer inte att acceptera det europeiska ointresset för Vitrysslands öde. Regeringar i Tallinn, Riga och Vilnius hör till dem som kommer att trycka på för en förändrad politik. Det räcker inte med sanktioner.
EU kan ge den vitryska demokratirörelsen en större skjuts. En dag måste det bli vår i Minsk.