I morgon kväll spelar svenska herrlandslaget i fotboll matchen som ska avgöra huruvida Sverige deltar i fotbolls-VM i Brasilien nästa år. För förbundskapten Erik Hamrén handlar mötet om mer. Matchen kommer även att avgöra eftervärldens syn på honom som förbundskapten. Blir han hjälten som snodde VM-biljetten mitt framför näsan på Ronaldos Portugal, eller blir han ett mellanspel i svensk herrfotbolls historia?
Slutar Hamrén som det senare alternativet, måste en ersättare hittas. Det borde bli Pia Sundhage, nuvarande förbundskapten för Sveriges damlandslag. Det anser Tor Krusell, författare till boken ”Varför vissa lyckas – en enkel bok om ledarskap” där Sundhage finns med som exempel. I en DN-debattartikel (15/11) jämför Krusell bristen på kvinnligt ledarskap inom näringslivet med fotbollens situation - inom svensk elitfotboll finns inte en enda kvinnlig tränare som leder ett manligt lag. (Det motsatta förhållandet finns det däremot drösvis av.) I näringslivet säger man att det är bristen på kompetens som är avgörande. Vilket är fotbollens argument? Inte kan det vara erfarenhet och kunskap i alla fall, menar Krusell och pekar på Sundhage. Två OS-guld och ett VM-silver är det få ledare som kan konkurrera med.
Det handlar mer om ambition och prestation än jämställdhet, skriver Krusell. Svenska Fotbollförbundet är i skriande behov av ett alibi för att visa att de inte är så inskränkta som de gett sken av på sista tiden (ni vet, berättelsen om Svensson, Sjögran och bilen). Men det är inte därför Sundhage borde få ta över herrlandslaget, utan för sina kvaliteter som ledare. Även om chanserna att vinna VM-guld är större med damerna, är frågan om inte Sundhage skulle ta den lockande chansen att leda herrarna - om hon bara fick frågan.