Rösten var liksom trött. I går meddelade EU:s kommissionär för konstitutionella frågor, Margot Wallström, att hon inte är aktuell som efterträdare till Göran Persson på den socialdemokratiska partiledarposten.
"Det har ju uppstått en sådan debatt och det är ju journalister som ringer nästan dagligen till mina medarbetare och oss. Jag känner bara att nu måste vi få stopp på det här", sade Wallström i Ekot.
Det mesta talar för att Wallström menar allvar med den uppmärksammade debattartikel hon i går publicerade i Aftonbladet. Hon är inte intresserad av att bli partiledare. Hon vill ha arbetsro i Bryssel.
Och även om Wallström en dag skulle vara beredd att tänka om, skapar hennes tvärsäkra besked problem för den svenska socialdemokratin. Det handlar inte minst om väljarstödet -- en känslig punkt med tanke på den borgerliga alliansens framgångar under senare tid.
Margot Wallström upplevs som en förtroendeingivande och modern politiker -- bland fler än redan övertygade socialdemokrater. En trolig partiledarefterföljare som Pär Nuder kommer inte nödvändigtvis att övertyga lika många väljare som hon.
Inom partiet lär spekulationerna fortgå. Vem skall nu utmana kronprinsen Nuder? Att statsminister Göran Persson troligen inte har en tanke på att avgå den närmaste tiden spelar ingen roll för den typen av grubblerier. Även internt upplevs Perssons politik som sömnig och viljelös.
Inte är det konstigt att många socialdemokrater drömt om en frisk fläkt som Margot Wallström. Och inte är det konstigt om de känner sig besvikna.