I måndags kväll meddelade Fredrik Reinfeldt att vi är ett av 25 EU-länder (endast Storbritannien och Tjeckien står utanför) som går med i finanspakten.
"Avdemokratisering!", "nedskärningssystem!", ylade Jonas Sjöstedt (V) i P1 Morgon.
Men finanspakten är en väldigt odramatisk affär för Sverige. Den för oss inte ett steg närmare att införa euron som valuta. Det kräver fortfarande ett eget riksdagsbeslut, och ingen politiker i Sverige vill göra det utan att först hålla en ny folkomröstning.
Vi omfattas inte av finanspaktens regler, och även om vi hade gjort det hade det varit odramatiskt: Finanspaktens regler för att förebygga skenande underskott och statsskulder är något lindrigare än budgetreglerna Sverige införde efter 1990-talskrisen.
Varför är vi med då? Jo, för att få sitta med vid förhandlingsbordet och komma med synpunkter när euroländerna träffas. Det är viktigt för Sverige som exportberoende land att euroländerna fattar kloka ekonomiska beslut, men det är också viktigt för euroländerna att ha Sverige som en samtalspartner när de ska genomföra en process som är snarlik den svenska på 1990-talet.
Det intressanta med Sjöstedts ylande är därför vad det säger om honom: Han är en populist som skrämmer väljarna med att demokratin är hotad när det inte är sant. Han delar rimligen Lars Ohlys motstånd mot våra svenska budgetregler, eftersom han kallar regler för budgetbalans för "nedskärningssystem".
Skönast måste måndagskvällens besked vara för vettiga socialdemokrater. För bara några veckor sedan lät Håkan Juholt likadant som Sjöstedt. Nu har S förhandlat med regeringen och fått gehör för sina krav på finanspakten. Regeringsdugligheten är återvunnen på en punkt.
Naturligtvis finns det många EU-frågor där S och alliansen har olika åsikter, som Tobinskatten (som inte finns med i finanspakten). Men att man är överens om att Sverige ska vara en konstruktiv deltagare i EU-samarbetet, och att det är viktigt med budgetbalans, det är bra besked för EU, Sverige och S.