Resultatet får vi veta först efter Correns pressläggning (men självklart uppdateras Corren.se dygnet runt) och ledarkommentar kommer i tidningen först på torsdagen.
Oavsett hur valutgången blir, kommer vi vara många som förknippar hösten 2016 med en oändlig, malande ström av påhopp, lögner, narcissistiskt skrävel och hopplös polarisering. Vissa inom media bör vara självkritiska – kanske har Trumps fräcka och omogna twittrande fått alldeles för stor plats på nyhetssidorna. Den amerikanska valrörelsen påminner om vikten av självständig rapportering, av faktakoll, kritisk granskning. Av journalistik, helt enkelt.
Därför är det intressant att se att medieutredningen, som släpptes i måndags, faktiskt sätter fingret på vikten och värdet av fri journalistik. Den digitala utvecklingen har varit oerhörd och blixtsnabb med stor påverkan inte minst på nyhetskonsumtion och mediebransch. Utifrån detta är medieutredningen varmt välkommen. Politiken måste nämligen ta sitt ansvar för att garantera fri, oberoende och lokal journalistik i en utveckling där konkurrensen om publik och pengar är knivskarp.
En viktig del i medieutredningen är att det nuvarande presstödet byts mot ett mediestöd. Det finns en missuppfattning bland många, och det är att alla dagstidningar får presstöd. Så är det inte, Corren till exempel får inget presstöd, det får däremot till exempel Folkbladet i Norrköping. Presstödet är utformat efter en situation på 1970-talet, där flera S-märkta mindre tidningar runt om i landet riskerade att helt försvinna utan stöd. Införandet av presstöd var såklart vällovligt med tanke på mångfalden, men stödet är inte designat utifrån en modern digital medievärld. Så att det föreslagna mediestödet blir teknikneutralt är rätt, och viktigt för att stimulera en mångfald av röster.
Det nya stödet föreslås hänga ihop med ett antal villkor: att nyheter är huvudsysslan, att det finns en ansvarig utgivare, att det unika materialet utgör minst tjugo procent av innehållet. Samtidigt är det svårt att läsa ut exakt hur stödet ska fördelas och vad detta betyder för de tidningar som idag får presstöd. Och det är med säkerhet många som kommer att vilja lägga sig i den fortsatta processen, innan detta, som än så länge endast är ett förslag, blir något konkret som faktiskt fungerar i verkligheten.
Dessutom handlar det om, i sammanhanget, småpengar. 732 miljoner kronor ska läggas på mediestöd 2020, enligt förslaget. Det är 165 miljoner kronor mer än idag. Men: staten lägger idag drygt nio miljarder kronor på medieanslag, där åtta miljarder går till public service. Är det rimligt i en helt ny medievärld, med nya konkurrenter (läs Google och Facebook) och nya konsumtionsmönster?
Kan man tänka sig en annan fördelning, där de som idag tar ansvar för att bemanna mindre orter med lokala journalister (läs dagspressföretagen) får en större del av kakan, för att göra just detta?
Den frågan passar medieutredningen på.
Traditionella mediehus stämplas ibland som konservativa, stela och ointresserade av förändring. Det har funnits korn av sanning i den beskrivningen, och moderna medieföretag måste förnya sig för att fortsätta vara relevanta.
Men det är en besvikelse att medieutredningen inte vågar föreslå en förnyelse av public service och dess finansiering.