Dumhet är naturligtvis ett vågat ordval, jag kunde också skriva tanklöshet, verklighetsflykt, måttlös självöverskattning. Plus vidskepelse.
Det handlar om vår tid. Den klara sommarsolen har gjort det så uppenbart att vi – och med det menar jag en god del av västvärlden – är på väg att vända förnuft och erfarenhet ryggen.
Många oroar sig över att unga människor läser sämre än sina föräldrar. Men häromdagen såg jag att en bok som påstår sig ha vetenskapligt stöd för diverse påståenden av typen sjukdom finns inte har toppat försäljningslistor under sommaren (DN 22/8). Då är det kanske lika bra att läsandet minskar.
Nej, låt detta vara en förflugen tanke. För det riktigt allvarliga problemet är just att människor inte längre tycks förlita sig på förnuft, sakkunskap och insikter hos människor med professioner.
Donald Trump, Boris Johnson, Marine Le Pen, och deras kolleger i länder som Ungern, Polen och andra EU-medlemmar strör all sköns otidigheter omkring sig och möts av entusiasm, beundran och ett massivt stöd från människor som inte vill höra några invändningar. Människor som snarast stoltserar med sin okunskap, ser sig som förbisprungna av utvecklingen, orättvist glömda och – inte minst viktigt – människor som vill ha revansch, människor som avskyr det samhälle i vilket de lever. Och kanaliserar sitt hat mot dem man diffust betraktar som elit.
Det må handla om Washington eller London, eller så kallad blåljuspersonal i svenska förorter: våld, förbannelser och motstånd på ett sätt som ter sig synnerligen irrationellt.
När så etniska och religiösa fördomar kommer med har vi en brygd som kokat förr under 1900-talet. Den samlande termen populism är i snällaste laget, jag vill lägga till fascism och ren rasism. En farlig blandning.
En blandning som kan spränga den ordning vi sett efter kalla krigets slut. EU är redan i gungning – Storbritannien på väg ut, länder som Ungern på väg att straffa ut sig. USA hjälplöst intrasslat i Mellanöstern, Ryssland på väg att återta sin inflytandesfär. Och så de stora migrantströmmar som kommer från krigen i Mellanöstern och vanstyrda länder i Afrika.
Och just i detta osäkra och oroliga skede vinner de dummaste, det vill säga förenklade och hatiska budskapen. I ett läge när vi behöver mer kunskap och erfarenhet, inte mindre. Hur kan det komma sig? Det är dock människor som lever i moderna samhällen, samhällen med elektricitet, bilar, kylskåp, med mediciner och skolor – allt nyttigheter som skapats av det mänskliga förnuftet och intelligensen.
Det finns förstås alltid några som avskyr samhället, som tror på enkla profeter, men att de ska vara så många det förstår jag inte. Att de är så många att en sådan som Donald Trump står utanför Vita husets dörr. Att Nationella frontens Marine Le Pen på samma sätt nästa år kan snubbla in i Elyséepalatset – detta har jag, gammaldags förnuftsliberal, svårt att ta in. Det är som om människor i stora skaror vill överge det som den senare delen av 1900-talet åstadkom – social fred, ekonomisk tillväxt, välfärd – för att i stället störta hals över huvud ner i den första halvan av 1900-talet.
Dags att ställa de efterklokas fråga redan nu: Hur kunde det ske att man lät dumheten triumfera.