För några månader sedan pågick en livlig debatt kring ett ämne som engagerar många medborgare, nämligen religiösa symboler. Startpunkten var en bild som presenterades i media föreställande en ung flicka iklädd slöja liggande bredvid en likaledes ung pojke med blond kalufs.
Bägge bedrev en pröva-på aktivitet i skytte, anordnad av idrottsrörelsen. Belackarna menade att bilden uppmanade till att stödja förtryck, en eftergift från idrottsrörelsen att acceptera hedervåld och en kränkande kvinnosyn. Sådana bilder borde inte förekomma. Andra menade tvärtom att idrotten är en spegel av samhället och hade svårt att se vari problemet består. Beskyllningar haglade åt bägge håll och för några debattdeltagare fick diskussionen ett obehagligt eftermäle.
Debatten startade som en idrottsideologisk diskussion i vilken jag själv kom att delta men slutade - åtminstone tillfälligt – i en samhällsdiskussion kring vad valet att bära slöja egentligen innebär. Många ville vidga diskussionen till att avse också andra religiösa symbolers roll.
Som jag ser det gäller det att separera två frågor från varandra. Den ena avser slöjans roll i det svenska samhällslivet. I dag finns inget slöjförbud på gator och torg, i tunnelbanan, på sjukhus, fritidshem eller på andra allmänna platser.
För mig ter det sig som lite främmande att idrotten i detta läge ensidigt skulle besluta sig för att införa ett slöjförbud.
Att slöjan ofta kan misstänkas för att utgöra ett instrument för förtryck av kvinnor är rimligen en logisk slutsats. Lika tydligt verkar det vara att många kvinnor själva av diverse andra skäl väljer att bära slöja. Om vi antar att en flicka kommer till oss i idrotten och vill vara med och det finns ett sådant förtryck i bakgrunden ska hon då få en snyting till av oss och nekas att vara med? Jag tycker inte det känns rimligt.
Och om hon då får vara med ska vi likväl ha som princip att foton på detta inte får förekomma? På vilken rättslig grund ska vi grunda ett sådant ställningstagande?
För mig blir den rimliga principen att vår föreningsrörelse ska vara öppen för alla. Någon apartheidpolitik på detta område tycker jag inte känns rimlig. Det finns ett fall där jag anser att slöja inte är kombinerbar med själva idrottsutövandet och det är när säkerhetsaspekter kommer in. Det kan till exempel i vissa sporter vara viktigt att se delar av kroppen så att domaren kan ingripa i farliga situationer. Där kan slöjan ibland vara ett hinder även om jag är övertygad om att teknikutvecklingen gör att rätt anpassade slöjor kommer att tas fram.
Allas rätt att vara med är något av ett mantra för den moderna idrottsrörelsen. Det gäller inte bara det område jag diskuterar här utan innefattar också grupper med olika sexuell läggning och könstillhörighet, fysiska eller andra handikapp liksom alla ålderskategorier.
Denna rätt att få vara med kommer att bli en av de stora frågor som kommer att diskuteras på vårt kommande Riksidrottsmöte i slutet av maj i Jönköping. I det sammanhanget vill jag avslutningsvis flagga för en fråga som kommer att bli central från och med 2020, nämligen att FN:s barnrättskonvention då infogas i svensk lag. Här har idrottsrörelsen en stor utmaning.