"Den utvecklingspessimism som många ger uttryck åt är en följd av den besvikelse människor känner inför det kollektiva beslutsfattandets misslyckanden. Den trygghet de trodde sig kunna vinna genom kollektiva satsningar har inte infunnit sig. En ny otrygghet har trätt i dess ställe. Det gäller på bostadspolitikens och den sociala omsorgens områden, men också i fråga om utbildningspolitik, familjepolitik, näringspolitik och skattepolitik.
Den väg vi moderater nu och framdeles måste utstaka är en helt annan än kollektiviseringens, den tilltagande politiseringens och stillaståendets väg. Sverige skall arbeta sig ut ur problemen med människornas hjälp. Inte genom att kommendera dem och styra dem utan genom att stimulera dem att ta initiativ och bära ansvar. Det är dags att gå till offensiven för en liberalisering av det svenska samhället."
Så sade Gösta Bohman i ett tal för Medborgarskolan 1980 – men hans ord är aktuella än i dag. Sverige står inför en rad utmaningar inom just dessa områden. Svensk bostadsmarknad fungerar fortfarande inte. Människor är arbetslösa och fastnar i bidragsberoende. Den offentliga sektorn sväller. På många håll i landet upplever man nu som då stor otrygghet.
När jag hör dessa ämnen debatteras av Sveriges riksdagspartier tänker jag på Gösta Bohmans ord. Nu som då kommer svaren på utmaningarna att vara präglade antingen av kollektivism eller individualism; planekonomi eller marknadsekonomi; förmyndarskap eller frihet; stillastående eller förändring. Denna konflikt är ofrånkomlig – och det är upp till borgerligheten att stå upp för de sistnämnda av dessa värderingar.
Det finns lösningar på dagens utmaningar. Vissa av svaren verkar Alliansen vara på god väg att formulera – som inom arbetsmarknad och skattepolitik. Vissa svar saknas fortfarande – inte minst kring skolan, försvaret och den svällande offentliga sektorn.
En sak är dock säker. Idéer är inte starkare än dess företrädare – och politiska förslag blir inte verklighet utan handling. Alliansen skryter inte sällan med sin breda samsyn inom många frågor och hävdar sig stå för den starkaste värdegemenskapen i svensk politik – men har fortfarande två år innan valet inte presenterat en gemensam budget.
Det håller inte. Man kan inte vila sig i form – och de fyra partierna har haft gott om tid till intern politikutveckling redan. Om Alliansen tror på den verklighet som de beskriver, och på riktigt menar att regeringens politik är skadlig för Sverige, så är det dags att agera. 2018 kan väljarnas förtroende redan vara förbrukat.
Gösta Bohman sade en gång klokt: "Ett regeringspartis uppgift är att sitta kvar vid makten så länge som möjligt. Ett oppositionspartis uppgift är att komma till makten så fort som möjligt."
Begrunda detta, Alliansen! Ni har vilat nog nu. Det är dags att gå till offensiven för en liberalisering av det svenska samhället.