Fredrik Reinfeldt ledde en nedrustningsregering och kallade försvaret för ett särintresse. Att Alliansen lade värnplikten i malpåse 2010 kan därför synas symptomatiskt, ännu ett oansvarigt politiskt beslut i den långa rad som svårt sargat försvarsmaktens förmåga att skydda nationens frihet och integritet.
Men nu ska det bli ordning på torpet igen. S/MP-regeringen har bestämt att värnplikten ska återaktiveras, vilket fått Vänsterpartiet att ropa "Äntligen!" och beskedet välkomnas även av borgerligheten som i opposition ångrat sina tidigare synder.
Det har borgerligheten starka skäl till när det gäller försvarspolitiken i allmänhet under sina tidigare regeringsår, men knappast i det specifika fallet värnplikten. Det var både principiellt och sakligt rätt att lägga denna förlegade tvångsmodell för militär rekrytering på hyllan.
Där borde den fått stanna, som hemmahörande i ett annat tidevarv när slagfälten ansågs behöva väldiga arméer av mänsklig kanonmat. Utvecklingen har för länge sedan passerat detta stadium. Dagens försvar är högteknologiskt inriktat och kräver välmotiverat, yrkesutbildat folk med spetskompetens för uppgiften.
"Att återinföra värnplikten är en signal till omvärlden att nu utökar vi vårt militära försvar", säger försvarsminister Peter Hultqvist. Nej, det är snarare en signal om att staten slarvat bort skötseln av personalförsörjningen och desperat försöker väga upp detta genom att tvinga nya årsklasser av ungdomar att fylla luckorna i leden.
Friheten måste försvaras, men är den kollektivistiska värnpliktens frihetsinskränkning av individen försvarbar? Tveksamt. Frivillig rekrytering är alltid att föredra om vi vill ha begåvande människor som gör sitt bästa - och det vill vi väl rimligen när det handlar om något så avgörande som att trygga vår nations säkerhet.
Men då måste en karriär inom militären anses som attraktiv och lockande, vilket knappast är förhållandet idag med tanke på den styvmoderligt behandlade spillra som försvaret blivit. Vem vill satsa sitt eget krut på en sådan krisbransch? Partipolitikerna bör således sluta budgetsnåla så att Sverige kan återskapa en militärmakt värd namnet.
Unga människor ska kunna känna att de har en framtid om de väljer att ställa sig i försvarets tjänst. Är utbildningen toppklassig, ersättningen bra och uppskattningen god lär nog bristen på soldater under moder Sveas fanor snart vara ett minne blott.