Men i ett avseende står de för precis samma förkunnelse. Båda påstår att frihandeln bara skapat elände för vanliga amerikaner. Det är frihandelns fel att så många är arbetslösa. Frihandelns främsta effekt är att exportera amerikanska jobb till Mexiko. Och Kina är verkligt ondskefullt. Man säljer en massa varor alldeles för billigt till aningslösa amerikanska konsumenter.
Nå, nu kan man ju tycka att det är väldigt förmånligt för amerikanerna och oss andra att vi kan köpa en massa varor billigt därför att de tillverkas i Kina och andra låglöneländer. Men så har man traditionellt haft svårt att se det på den politiska vänsterkanten i USA. Med fackföreningsrörelsen i spetsen har man krävt skydd för landets höga löner.
Det är på ett sätt oerhört konstigt. För det amerikanska välståndet bygger på att landet i sig själv varit ett av världens största frihandelsområden. USA har en hemmamarknad på över 300 miljoner människor och mellan de olika delstaterna finns förstås inga som helst handelshinder.
Länge var detta tillräckligt för att garantera högre löner och därmed högre levnadsstandard än i alla andra länder. Amerikaner köpte länge nästan bara amerikanska produkter. Men på senare år har ju någonting hänt. Andra länder kan numera massproducera varor med minst lika hög kvalitet som de amerikanska och ofta till betydligt lägre kostnader.
Naturligtvis har amerikanska konsumenter velat utnyttja detta. Landets traditionella frihandelsvänlighet har plötsligt inneburit att amerikanska företag fått hård konkurrens från utlandet samtidigt som det blivit nödvändigt att producera mer av sådant som kan säljas utomlands för att finansiera importen. Det var bara några år sedan den amerikanska bilindustrin var nära att utplånas av en växande bilimport och bilhuvudstaden Detroit har fortfarande inte hämtat sig.
Barack Obama som i sin valkampanj stämde in i skallet mot frihandeln har nu istället försökt förhandla fram två stora frihandelsavtal. Ett med länder i Asien och ett med EU. Det första avtalet är i princip klart, men måste godkännas av senaten. Ska det ske blir det nog framförallt med stöd av republikanerna.
Avtalet med EU stöter på hårt motstånd både i USA och i Europa. Amerikanerna fruktar hårdare konkurrens om jobben. De europeiska motståndarna talar om risken för att vi tvingas acceptera miljöfarliga produkter och produktion och att amerikanska storföretag ska kunna gå till domstol för att tvinga oss att acceptera både miljögifter och annat elände.
I grunden handlar motståndet både i Europa och i USA om en oro för konsekvenserna av globaliseringen som dramatiskt förändrar var varor tillverkas och vilka jobb som ska finnas.
Det är en utveckling som egentligen gynnar oss alla. Men kortsiktigt finns det förlorare. Deras protester måste också kunna höras. Men deras recept är inte de bästa.