Vi andra får vara med på alla sätt vi kan, genom att visa omtanke och godhet mot andra. Just denna vecka har vi östgötar också direkt anledning att fira. På söndag den 5 juni helgonförklaras salig moder Elisabeth Hesselblad i Rom. Detta har inte bara en religiös betydelse - långt utanför Sverige - utan också kulturell och historisk.
Det är första gången på mer än 600 år som en svensk blir helgon. Igen en kvinna. Och igen med stark betydelse för Östergötland. Förra gången var det heliga Birgitta år 1391, ett av Europas skyddshelgon med stor del av sin gärning i Vadstena.
Men utan Elisabeth Hesselblad, som föddes i Västergötland år 1870 som dotter till en lanthandlare, hade förmodligen inte vårt levande Birgitta-arv funnits.
Elisabeth utvandrade som 18-åring till Amerika för att stödja familjens ekonomi, och utbildade sig där till sjuksköterska. Det var i USA som hon konverterade. Hon återvände till Europa, under en tid då hon var sjuk, för att komma närmare den heliga Birgitta. Hennes gärning i Rom blev betydande, hon förnyade Birgittinerorden och arbetade för mer av samverkan mellan religionerna. Under den tyska ockupationen av Rom gömde hon judar i klostret på Piazza Farnese, och upprättade också där en tillfällig synagoga. Hon är en av få svenskar som fått utmärkelsen Righteous among the Nations av staten Israel, som är ett bevis på just hennes barmhärtighet.
Det är moder Elisabeth som genom oändligt hårt arbete kunde se till att birgittinerna förnyades och återkom till Sverige – efter flera hundra år. Reformationens genomförande sammanföll med etablerandet av en stark stat under Gustav Vasa, som bröt förbindelserna med Rom och förvandlade den katolska kyrkan till evangelisk-luthersk nationalkyrka med kungen himself som överhuvud. De katolska institutionerna tvingades upphöra och Birgittasystrarna fördrevs från Vadstena år 1595. Det nunnekonventet var bland de sista som stängdes, antagligen för att Vadstena var en av de mer viktiga städerna i vårt land, med hög ”hip-faktor” för de inflytelserika på den tiden.
När Elisabeth Hesselblad återkommer till Sverige år 1923 i samband med 550-årsfirandet av den heliga Birgittas död är det till ett land där det är tillåtet att tillhöra katolska kyrkan utan att riskera utvisning, inte mycket mer än så. Men moder Elisabeth är fast besluten att återföra en ”levande gren av den heliga Birgittas gamla stiftelse” i Sverige för att vara landet till välsignelse.
I Djursholm skapas vad man benämner vilohem, inte kloster, som en eftergift för den tidens svenska fördomar. Dit är alla som vill välkomna, oberoende av trossamfund eller nationalitet för vila och andlig förnyelse. Och samma skedde i Vadstena, med hjälp av några pionjärer bildades ett ”vilo-gästhem” år 1935. Elisabeth Hesselblad la grunden så att den gamla medeltida orden, med rötter från 1300-talet, kunde återgrundas i Vadstena med invandrade nunnor från Nederländerna är 1963. Senast det var kloster var 1595, då de sista nunnorna landsförvisades till Polen.
Detta är levande historia, och att höra syster Patricia i Vadstena att livfullt berätta om alla vedermödor i samband med klostrets återkomst förra århundrandet är minst sagt fascinerande.
Idag kan vi lära mycket om salig moder Elisabeth Hesselblads hjältemodiga dygder, barmhärighet, hårda arbete, kärleken till hemlandet och samarbete över religionsgränser.