Det var mörkt i rummet, förutom en stark solstråle som letade sig in genom de nästan helt stängda fönsterluckorna. Utanför var det strålande sommarväder. Det som såg ut som en lovande karriär hade abrupt tagit slut. Blott 36 år gammal hade han blivit riksdagsman, snabbt lyckats avskaffa de handelshinder han skickats till Stockholm för att stoppa. Nu var det slut. Partiets ledning hade gjort processen kort med honom. Han hade trotsat partipiskan en gång för mycket. På bordet framför honom låg en skrift, Rikets hjälp genom ett naturligt finanssystem. Källan till hans fall.
Vad skulle han nu ta sig till?
I år firar den svenska tryckfriheten och offentlighetsprincipen 250 år. När den klubbades igenom i riksdagen 1766 var den världsunik. Inget annat land hade gått så långt. Censuren avskaffades och ett stort antal statsdokument blev offentliga. Innan hade alla protokoll och handlingar i riksdagen och statsapparaten varit hemliga. Mannen som drev igenom lagstiftningen hette Anders Chydenius.
Han var en fascinerande person. Inte bara en maktspelare som kunde få sin vilja igenom, utan också en bråkstake som inte kunde låta bli att säga ifrån, samtidig en person med stark tro på människan och dessutom en ledande tänkare. Inte bara i Sverige, utan i världen. Nästan tio år innan Adam Smith publicerade Nationernas välstånd skrev Chydenius Den nationella vinsten där han beskrev hur ”var och en självmant söker upp den näring som bäst gynnar den nationella vinsten” om inte politiska beslut hindrar honom. En variant av Smiths osynliga hand, och säkert hade Chydenius nått internationellt genomslag om skriften kommit ut på fler språk.
Chydenius tro på människan tog sig många uttryck. I en uppsatstävling ställde Kungliga vetenskapsakademin frågan varför folk lämnande landet. Andra uppsatser menade att fattiga människor flyttade eftersom de var lata och hoppades på ett liv i lättja någon annanstans. Chydenius menade att det istället var brist på frihet som gjorde att de emigrerade. Deras liv begränsades av förtryck och tvång. "Fädernesland utan frihet och förtjänst är ett stort ord av liten betydelse”, skrev han.
Det var en av alla dessa skrifter som gjorde att hans partiledning tröttnade. Chydenius hade med retorisk förmåga, rävspel och skickligt politiskt hantverk guidat den unika tryckfrihetslagen igenom riksdagen. Hans partiledning stödde honom, men tyckte han var inne och rotade i för många frågor. När han gav ut en skrift med hård kritik av partiets penningpolitik rann bägaren över. I en omröstning i prästeståndet beslutades med röstsiffrorna 21 mot 12 att kasta ut honom ur riksdagen och även bannlysa honom från nästa riksdag.
Det officiella skälet var ironiskt nog att han bröt mot censuren. Tryckfrihetsförordningen hade ännu inte trätt i kraft, så Chydenius hade brutit mot lagen när han kritiserade ett av ständerna fattat beslut.
Med ett ryck slog Anders Chydenius igen skriften framför honom och damm virvlade upp i solstrålens ljus. Han reste sig från stolen. Stod stilla en stund, rätade sedan på ryggen och log.