Förra året beslutade FN om nya utvecklingsmål, då milleniemålen löpte ut. En summering av målen som sattes för femton år sedan visar att världen blir mycket bättre, samtidigt som stora problem återstår. Målet om att halvera den extrema fattigdomen är exempelvis uppnått, men fortfarande lever miljontals människor i hunger och nöd. Att ha sjutton separata mål för att nå en värld utan svält, ingen fattigdom och med jämställdhet är emellertid onödigt. Det räcker med ett: Demokrati.
Winston Churchills berömda citat, om att demokrati är det värsta styrelseskicket, förutom alla andra vi provat, sammanfattar vår felaktiga syn på demokrati. Som något inte särskilt bra, bara mindre dåligt än allt annat. Demokrati är, i min mening, mänsklighetens bästa uppfinning. En värld med enbart demokratier skulle vara en värld utan krig, folkmord och svält. Det är ingen dröm eller from förhoppning, det är fakta.
Av de 47 länder som anses ha högst levnadsstandard enligt FN:s utvecklingsprogram är enbart fyra icke-demokratier. En svältkatastrof har aldrig inträffat i en demokrati.
Av världens tjugo största ekonomier är sjutton demokratier. Ju mer demokratisk världen har blivit, desto mindre våldsam. Två demokratier har aldrig någonsin krigat med varandra. Demokratier har en överlägset mycket större respekt för sina medborgares mänskliga rättigheter än icke-demokratier. De demokratiska länderna är på intet sätt perfekta, men långt mycket bättre än odemokratiska länder.
För att uppnå de nya FN-målen krävs demokrati. Vad beror detta på, är vi som lever i demokratier bättre, smartare människor? Naturligtvis inte, anledningen är att de som vill vara politiska ledare i en demokrati måste visa hur de kan förbättra situationen för stora, breda grupper av människor. Nobelpristagaren Amartya Sen upplevde under sin uppväxt svält på nära håll. När han studerade det senare i livet insåg han att det inte var brist på mat som orsakade svälten, hur befängt det än låter. Det fanns mat, men de som svälte hade inte råd att köpa den. Odemokratiska ledare hade inte några incitament att lösa problemet. Om folk svälter i en demokrati, blir man inte omvald.
Människor som lever i diktaturer har inte fått chansen att välja sina ledare. Demokratisering handlar inte om att vi i väst ska pådyvla någon vårt sätt att leva, det handlar om att människorna som lever i icke-fria länder ska få bestämma.
Demokratier är naturligtvis inte perfekta. Inte minst i utrikespolitiken kan de bete sig riktiga illa. De är emellertid överlägset bättre för sina invånare än diktaturer. FN:s utvecklingsmål nås inte bäst genom separata lösningar på varje enskilt problem. Det är inte brist på kunskap hur människor får rent vatten, eller brist på mat som gör att folk svälter, det är brist på demokrati. Får odemokratiska länder demokrati kommer alla FN:s utvecklingsmål uppnås snabbt.