Debatten om de så kallade nätläkarna har främst handlat om patientens möte med en läkare. Fungerar det lika bra på videolänk? Lockas patienter till onödiga konsultationer när dessa blir alltför lättillgängliga? Vanliga vårdcentraler känner de digitala konkurrenternas flås i nacken.
Samtidigt missar debatten det väsentliga. Sjukvårdssverige har visat ringa intresse för att rätt patient skall komma till rätt vårdgivare i rätt tid. Allt för många svenskar skickas på irrvägar genom vården. Det leder till onödiga besök, dubbelarbete för personalen, missade diagnoser och vårdskador. Just nu har de digitala vårdcentralerna ett rejält försteg i att korta kringelkrokiga vårdkedjor.
Så här kan det gå till. En kvinna ringer till telefonrådgivningen 1177 för besvär med urinvägarna. Hon får då rådet att kontakta en gynekolog. När hon ringer denne ställs det krav på remiss. Hon ringer då sin vårdcentral och väntar två veckor på besökstid hos husläkaren.
Hennes läkare, sedan tidigare, är inte tillgänglig. Hon träffar först en sjuksköterska, sedan en ny läkare som upplyser henne att hon inte behöver remiss till gynekolog och tipsar om en mottagning som läkaren råkar veta är mer tillgänglig jämfört med den första som kvinnan ringde till. Kvinnan ringer den nya gynekologmottagningen och får tid tre veckor senare. Facit?
Patienten har berättat om sina symptom för vårdpersonal fem gånger, varit på onödigt besök i primärvården och väntat åtminstone tre veckor i onödan. Om besvären skulle ha förvärrats hade patienten sannolikt på eget bevåg även besökt akuten. Närmare en femtedel av patienterna på akuten anger att de är där för att de upplever annan vård som otillgänglig.
Jämför det med en digital primärvårdsmottagning som inte osorterat slussar till videosamtal med läkare, utan är utformad så att den förenar telefonrådgivning (motsvarande 1177), digitala sjuksköterske- eller läkarbesök för de som kan behandlas via videolänk och även hjälp med tidsbokning för de som behöver ett fysiskt besök hos annan vårdgivare.
På det sättet behöver patienten inte berätta sitt ärende lika många gånger, väntetider mellan vårdgivare kortas och patienter leds oftare till rätt vårdnivå.
I en färsk analys från Reforminstitutet jämförs kostnaderna för olika vägar genom vården inklusive patientens värdering av tid och oro, vilket hittills sällan har tagits hänsyn till i sjukvården. Slutsatsen är att vården kan spara många miljarder med smartare digital vägvisning av patienterna.
Dessutom tar kalkylen hänsyn till hur patienter värderar att slippa onödiga irrvägar och att vänta oroligt på att få diagnos och behandling. Det tas sällan hänsyn till när vården organiseras.
Både vårdpersonal och patienter i Sverige uttrycker mycket större missnöje med koordineringen av vård och patientinformation än i andra länder. Resursåtgången för irrvägarna är sannolikt den enskilt viktigaste förklaringen till det som har blivit den svenska paradoxen – fler läkare men längre köer jämfört med andra länder.
För tillfället har de digitala vårdcentralerna ett rejält försteg i att lösa paradoxen.