Stefan Fölster: Fisken ruttnar från huvudet neråt

När samhällseliten fuskar finns skäl att vara bekymrad.

Margot Wallström. Inte heller så moraliskt snövit i sin gärning.

Margot Wallström. Inte heller så moraliskt snövit i sin gärning.

Foto: TT

Politik2016-06-01 17:00
Detta är en ledare. Correns ledarsida är borgerlig. Tidningen står fri och obunden från alla partier.

Mest anmärkningsvärt i de senaste månadernas pärlband av skandaler är att så många avslöjats som gjort en karriär av att predika moral, rättvisa och samhällsansvar. Är det en slump? Att Putins vänner har Panamakonton förvånar ingen.

Men Islands statsminister vann ett val på löften om att stoppa skattefusk och korruption. Och så trillade han dit själv.

Att Sverker Martin Löf och hans skyddsling Jan Johansson ägnade sig åt vidlyftiga jaktresor på SCAs bekostnad förvånade ingen som följt herrarnas mer arroganta än kompetenta framfart. Men att rörelsens egen företagsledare Anders Sundström glatt packade bössan och hängde med så ofta han kunde fick nog en och annan att höja ögonbrynen.

Ungefär samtidigt avslöjades hur Kommunals ordförande Annelie Nordström överlämnat nycklarna till en av fackföreningens fina innerstadslägenheterna till sin vän och statsråd som även var ansvarig för en del ärenden som Kommunal kunde dra nytta av. Det finns förstås värre. Den tidigare ledaren för lärarfacket i Mexiko blev arresterad för tre år sedan för att ha förskingrat en hel miljard kronor från sina medlemmar och använt den bland annat till privatjet. Rättegången pågår fortfarande.

Statsrådet Margot Wallström hade inga betänkligheter att ta emot Kommunals lägenhet. Samma statsråd har smusslat 22 miljoner från olika ändamål till lyxrepresentation för utländska potentater som man hoppas skall rösta för Sveriges deltagande i FN:s säkerhetsråd. Margot Wallström har gjort sig känd för brösttoner om rättvisa och samhällsansvar i sina tal.

En del fusk av människor med hög moralisk svansföring sker krasst för egen vinning. Annat är kanske mer av ett självbedrägeri. Tyska volkswageningenjörer fuskade kanske med bilars utsläppsvärden för att främja sin karriär.

Men samtidigt driver den tyska gröna rörelsen en gigantisk kampanj för den tyska energipolitiken ”energiwende” men förtiger helt att denna politik lett till att Tyskland är det enda europeiska land där växthusgasutsläppen ökat i stället för minskat. Ingen kan anklaga dessa Gröna för att fuska för egen vinning. Snarare drivs fusket av de psykologiska förträngningsmekanismerna i en rörelse som är övertygad om sin moraliska överlägsenhet.

Det svenska Miljöpartiet föll i en liknande fälla. Å ena sidan är de ädelt för ett generöst flyktingmottagande. Å andra sidan drev de fram många av de restriktionerna som gjort det svårt att bygga bostäder åt flyktingar. Därför vek de bostadsministerposten till en person som var symbol för identitetspolitiken i stället för någon som effektivt öppnar för bostadsbyggande. Ett sådant självbedrägeri är också ett slags fusk som drabbar andra.

Flera nya studier kastar ett nytt ljus på dessa exempel. De visar att människor som högljutt proklamerar moraliska budskap i genomsnitt fuskar oftare än andra. Moralpredikande kamouflerar det egna skarvandet. Oavsett, så finns all skäl i världen att lita på vad människor gör, inte vad de säger.