Polisen har underlåtit att berätta om den försämrade brottsuppklaringen i sin årsredovisning. Det visar en rapport från Riksrevisionen. I årsredovisningen försöker polisen dölja sanningen om de försämrade verksamhetsresultaten genom att använda nya mätmetoder, som inte är jämförbara med tidigare tillvägagångssätt. Riksrevisionen anser att polisen inte beskrivit sin verksamhet på ett korrekt sätt och pekar bland annat på att polisen inte redovisat resultaten av sin ingripandeverksamhet. Något man kan tycka borde vara en av de centrala punkterna i årsredovisningen.
Polisen har även tidigare kritiserats för att ge obefintlig eller missledande information gällande den egna verksamheten. När polisen år 2014 redovisade statistik om hur handläggningstiderna för vapentillstånd utvecklats tvingades den dåvarande borgerliga regeringen konstatera att redovisningen inte var ”tillförlitlig och kvalitetssäkrad”. I år har det gått så långt att polisen vägrat förse regeringen med de begärda uppgifterna, eftersom man vill undvika kritik. Officiellt hävdar man att det är svårt att få fram historisk statistik över hur handläggningstiderna förändrats.
Dagens Nyheter, som granskat polisens brottsuppklaring, ger en dystrare bild av polisen än vad rikspolischef Dan Eliasson och inrikesminister Anders Ygeman vill förmedla (30/8). Brottsuppklaringen är den lägsta på 16 år. På bara fem år har dessutom andelen uppklarade brott minskat från 18 procent till nuvarande 14 procent. Andelen uppklarade skadegörelser är numera bara hälften så många som för fem år sedan. Andelen uppklarade misshandelsfall har minskat med nästan en tredjedel under samma femårsperiod.
Till tidningen säger Rolf Granér, polisforskare och lektor vid polisutbildningen i Växjö, att ”det är allvarligt och jag är tyvärr inte överraskad. De gamla strukturerna för hur man skötte utredningsverksamheten har slagits sönder”. För att få fram siffrorna har DN behövt ta hjälp av Brottsförebyggande rådet, eftersom polisen slutat rapportera personuppklarningsprocenten i sin redovisning. Myndighetens resultatutveckling är uppenbarligen inget som polisledningen vill skylta med.
Polisförbundets ordförande Lena Nitz berättar vad polisledningens agerande faktiskt handlar om: ”Man påstår att utredningsresultaten är oförändrade. I själva verket har de minskat. Myndigheten använder sig uppenbarligen av dubbel bokföring och redovisar överdrivet optimistiska siffror”.
Det är inte hållbart att polisen undanhåller sanningen om de egna prestationerna. Att utredningsresultat, operativ förmåga och de anställdas arbetsmiljö har stora brister är allvarligt och måste redovisas tydligt. Att från ledningshåll måla upp glädjekalkyler över verksamheten innebär att man förringar vanliga polisers tuffa vardag och mörklägger den stora resursbristen.
Tydliga underlag och självinsikt är alltid första steget om en negativ trend ska vändas. Insikt om det egna ansvaret och uppdraget har hittills inte varit de mest framträdande egenskaperna hos rikspolischef Dan Eliasson. I stället för att se till att fler brott klaras upp tycks mycket möda läggas på att frisera siffror och att dölja uppenbara sanningar.