I Tel Aviv talar man inte gärna om konflikten mellan Israel och palestinierna.
"Jag köper aldrig dagstidningar, det är aldrig några goda nyheter i dem. Jag köper mest modetidningar", säger en bekant.
Hennes vänner som lever på andra orter i Israel säger att hon lever i en bubbla. Att Tel Aviv är en stor bubbla.
Nere på stranden skojar en man om hur butiksinnehavare ibland låser dörren framför näsan på honom - för att han ser ut som en arab. En svensk-israelisk vän beskriver de blickar han får när han är på restaurang och börjar prata svenska på mobilen. Det räcker med att en man pratar ett främmande språk på sin mobil - och vips tror folk att han är självmordsbombare.
Tonen är skämtsam. Vi skrattar och dyker ner i de ljumma vågorna.
Men Hashem al-Aza, en palestinsk familjefar i Hebron bara åtta mil från Tel Aviv, skulle knappast skratta åt sådana skämt. Sedan sex år tillbaka lever han i krig med sina judiska grannar i ett hus tjugo meter ovanför hans på en sluttning. De aggressiva bosättarna kastar ner sopor och stenar på hans tomt - till och med en trasig tvättmaskin. De har blockerat infarten till hans hus, sågat av hans fruktträd och trakasserar hans barn när de ska gå till skolan. Trots ett domstolsbeslut kan han inte ens skörda sina egna oliver på ett träd tio meter upp i backen.
Inte heller Agi Venkeit i Sderot, sju mil från Tel Aviv skämtar om konflikten. Runt 7 000 kassamraketer har fallit över den israeliska staden där hon bor. Det lågintensiva anfallet från Gaza, som bara ligger ett par kilometer bort, har pågått i sju och ett halvt år.
När larmet går har invånarna femton sekunder på sig att söka skydd. Ibland går larmet trettio gånger samma dag - eller mer. Värst är inte att tolv personer har dött, utan den ständiga rädslan.
"Alla i Sderot är skadade, men det syns inte på utsidan", säger Agi Venkeit.
60 procent av befolkningen går på lugnande medel. Barn kissar i sängen och talar om döden. Deras lekplatser och skolor har byggts om till skyddsrum.
Samtidigt bygger israelerna vidare på den mur som slingrar sig som en orm genom Västbanken för att skilja israeler från palestinier. När muren är färdig kommer palestinierna att vara inneslutna i ett ghetto. Fri rörlighet kommer inte ens att vara möjlig mellan palestinska områden.
"Oroligheterna i vårt land har pågått så länge att det största hotet är att människor blir likgiltiga - att de följer vad som händer men utan att verkligen se det", skriver den kristne palestinske prästen Mitri Raheb i sin bok Bethlehem Besieged, som handlar om Israels ockupation av Västbanken.
Det gäller i allra högsta grad Israels befolkning utanför konfliktzonerna, men det gäller också oss i Sverige. Vi måste anstränga oss för att fortsätta se.