Joe Hill avrättades i november 1915. "Jag kan ej dö, sa han" skrev Alfred Hayes i sin dikt drygt tio år senare. Hundra år efter det att myndigheterna tog livet av en av proletariatets viktigaste personer i USA, ekar budskapet i Joe Hills sånger fortfarande. Texterna talar till oss. Jag läser William M Adlers "Mannen som aldrig dog" (Karneval förlag) och erfar hur då och nu knyts samman. Hill stred för "patrasket", de fattiga löneslavarna på fälten, längs järnvägsspåren, i textilfabrikerna, i gruvorna. Hans kamp mot tillfällighetsarbeten och osäkra anställningsvillkor är den samma som Teamsters i USA och Handels i Sverige för i dag. Jag har läst det mesta om Joe. Ändå fördjupar Adlers bok bilden av svensken Joel Hägglund som utvandrade 1902, engagerade sig i Industrial Workers of the World, tog namnet Joe Hill och skrev gnistrande vispamfletter som vid hans död sjungits av miljoner arbetare i USA, Europa, Latinamerika och Australien. Och som sjunges än: Av Teamsters, bland andra, som i mycket tillämpar IWWs princip att organisera kvalificerade yrkesarbetare och outbildade löneslavar inom servicesektorn: "Spill ingen tid på sorgearbetet – organisera!" skrev Joe i november 2015. Uppmaningen har färdats genom decennier. I dag slungas budskapet rakt in i vår svenska verklighet. Giltigare än nånsin.
Prästen och slaven, Luffaren, Rebellflickan, Casey Jones. Woody Guthrie – "This machine kills fascists" stod skrivet på hans gitarr – upptäckte Hills sånger. Dylan upptäckte Guthrie och skriver: "Joe skrev Pie in the sky och var en föregångare till Woody Guthrie. Det var allt jag behövde veta." I dag sjunger Bruce Springsteen Balladen om Joe Hill på sina konserter. Joe Hill lever vidare i Springsteens The ghost of Tom Joad (hämtad från Steinbecks roman).
IWW fruktades och hatades av bolagen och kapitalet. IWWs portalparagraf: "Det är arbetarklassens historiska uppgift att avskaffa kapitalismen" sände chockvågor genom etablisemanget. Militär, Pinkertonavskummet, polis och lejda lönnmördare sattes in för att stoppa "Amerikas cancersvulst". Reaktionärerna som ledde AFL, yrkesarbetarfacket, stödde terrorn. Att tysta Joe var bolagskapitalets försök att kväsa arbetarnas organisering. Domen var ett justitiemord. Adlers bok rätar ut de flesta frågetecken.
Tips: Snart infaller AmerikaVeckan i Kinda/Ydre. Fredrik Frallan Jonsson sjunger Joe Hill och jag berättar. 18 juli.
Torbjörn Gustavsson är bygdeskribent & S–krönikör torbjorn.gustavsson@corren.se