Känslan av skärgård infinner sig snabbt vid första mötet med Öna. Men det är inte havet som svallar mot den höga udden med timrad ryggåstuga, ladugård och bod -- det är Stensjön. Nu ska den ålderdomliga byn med rötter i 1700-talet bli Östergötlands andra kulturreservat efter Smedstorp i Ydre.

Öna ligger bara 3,5 mil från Linköping. Men vi far länge och väl på krokiga och smala skogsvägar i trakterna mellan Haraldsbo och Ulrika. Så plötsligt, sju kilometer från allfarvägen, öppnar sig ett ålderdomligt odlingslandskap med stora flyttblock och grå hus som kurar på hälleberget. I går bidrog snön dessutom till att förstärka det steniga och karga intrycket.

-- Första gången jag kom hit var i maj när körsbärsträd och äppleträd stod i blom. Det var så vackert att man fick ståpäls. Men det man slås av är hur ytterst magra markerna är. Ändå klarade de att föda femton, tjugo människor här under 1800-talet, säger Marie Hagsten från länsmuseet.

Första gången Öna nämns i skrift är 1736 och kallas då "en Kåhlsäng och en skogsbacke därpå en stuga står, som aktar skogen" . . . Öna är egentligen en by med fyra gårdar på tillsammans femtio hektar. Ända fram till 1960-talet fanns ett levande lantbruk här. I dag är en i privat ägo, en äger Assi Domän och två har länsmuseet fått som gåva för snart trettio år sedan.

Marie Hagsten har utrett Önas möjligheter att bli kulturreservat tillsammans med Annika Toll på länsstyrelsens kulturmiljöenhet.

-- Öna har ett hot vilande över sig, eftersom byn inte har något skydd varken som riksintresse eller i EU:s skyddsnät Natura 2000. Men helheten -- med både odlingslandskap och byggnader -- är så välbe- varad att det är viktigt att slå vakt om Öna, säger Annika Toll.

Kulturreservat ger samma skyddsstatus som naturreservat. Även naturreservat kan omfatta kulturlandskap, men där tas inte behovet av att bevara byggnader in lika starkt.

Sten på sten på sten. Önas brukare har fått flytta på mycket gråsten för att få fram odlingsbar mark. Det går att räkna till ett 30-tal åkerlyckor, men de är små, mycket små. Flera av dem är inte mer än cirka tio kvadratmeter.

-- De har säkert inte gått att sätta plogen i, där måste man ha grävt för hand med spade, säger Annika Toll.

Kulturlandskapet närmast Öna är öppet. Här betar får på somrarna och de som numera har husen som sommarstugor ser till att putsa på gräs och buskar för att hålla igenväxningen på avstånd.

-- Det gör att Öna blir ett så pedagogiskt exempel på hur man brukade jorden förr i världen. Man kan se precis var åkrarna varit och hur små de är. Det gamla odlingslandskapet blir så tydligt just här, säger Marie Hagsten.

De äldsta byggnaderna i silvergrå timmer tros vara byggda på 1700-talet, men helt säker är inte Marie Hagsten. Det vill hon gärna undersöka. Senare års sommarboende på Öna har också satt sina spår i byggnaderna. Så har till exempel en gammal bod fått ny fasad.

-- Det är inte självklart att alla förändringar som skett på senare år ska åtgärdas. Det måste vi fundera på. Varje tid sätter ju sina spår och det kan vara viktigt att även en del av dem får finnas kvar, säger Annika Toll.

Förslaget om att Öna ska bli kulturreservat är nu ute på remiss bland annat till markägarna fram till 25 mars. Riksantikvarieämbetet, som har ett tungt ord med i laget, har redan gett sitt klartecken. Under året räknar Annika Toll med att omkring 400 000 kronor kommer att läggas på byggnadsvård, röjning av intilliggande skog och att bygga en gärdesgård som gräns mot skogen. Beslutet om kulturreservat fattar länsstyrelsens politiska styrelse före sommaren.