Foto: Linköpingslistan
Spelar ålder någon roll när det gäller hantering av kommunens ekonomi?
— Det är alltid en fördel att ha livserfarenhet. För egen del har jag under mina 40 år i arbetslivet arbetat med just ekonomiska frågor, det vill säga hur man på bästa sätt kan hushålla med resurser inom en organisation, berättar Michael Cocozza.
Vad har du jobbat med?
— I huvudsak har jag jobbat med utveckling av mark, fastigheter och hur man använder lokaler effektivt, allt inom ramen för mitt företag Botrygg. Det är ju också områden som utgör en stor del av kommunens tillgångar. Jag kan många av de ekonomiska frågor som kommer upp på den kommunala dagordningen.
Vad är ert huvudförslag när det gäller kommunens ekonomi?
— Vår utgångspunkt är att behålla nivån på den kommunala skatten, 20,20 kr. Vi vill även komma till rätta med ett antal problem vi har i kommunen, vilket kräver åtgärder i form av utökad verksamhet till en kostnad om cirka 430 miljoner kronor per år. Dessa åtgärder menar vi går att finansiera.
430 miljoner kronor – är inte det en väldigt stor summa?
— Nej, inte i förhållande till budgeten i sin helhet. Det är endast cirka 3,9 procent av den totala budgeten om cirka 11 miljarder kronor, därtill bedriver kommunen verksamhet i bolag med en betydande omsättning. Om man inte är beredd att skjuta till mer pengar då går det inte att få bättre verksamheter och till exempel större kulturutbud. Utan mer pengar blir de politiska programmen bara ord.
Hur ska ni finansiera era satsningar?
— Det är av stor vikt att tillse att finansiering finns innan man tar på sig nya kostnader. För det första vill vi öka utdelningen av den årliga vinsten från Tekniska Verken från dagens 25 procent till cirka 40–50 procent. Det är en nivå som motsvarar den utdelningspolicy om 40-70 procent som staten har för Vattenfall, ett företag som delvis verkar i samma bransch som Tekniska Verken. Den utdelningsnivån hindrar inte Vattenfall från att genomföra omfattande investeringar. Argumentet att en höjd utdelningsnivå skulle hämma miljöinvesteringar håller inte.
Tekniska Verken
Det räcker väl inte med bara det?
— Det stämmer. Vidare menar vi att det är rimligt att använda en del av kommunens fondpengar för att i stället investera i bättre kvalité i kommunens verksamheter. Fondpengar avser placeringar i aktier och obligationer som uppgår till ett bruttovärde om cirka 8 miljarder kronor. Innehavet är belånat i kommunkoncernen till 5 miljarder kronor, vilket ger ett nettovärde om cirka 3 miljarder kronor. Av detta belopp är det rimligt att göra ett uttag om cirka 150 miljoner kronor per år genom försäljning av fonder.
Är det inte kortsiktigt att sälja av fonder?
— Vårt förslag är väldigt begränsat om man ser till helheten. Kommunens tillgångar består av aktier i kommunala bolag uppgående till ett värde om cirka 40 miljarder kronor, fondkapital om cirka 3 miljarder kronor samt mark- och fastighetsinnehav uppgående till cirka 4 miljarder kronor. Vi föreslår att man under kommande mandatperiod säljer fonder med ett värde av cirka 0,6 miljarder, 150 miljoner per år. Det är en begränsad del av de totala tillgångarna som uppgår till cirka 47 miljarder. Det är en sund och balanserad avvägning i syfte att komma till rätta med en del av de problem som vi har i Linköping.
Värdering av markinnehavet var något nytt?
— Ja, det är en egen uppskattning. Det är märkligt att kommunen kan sitta på en sådan stor tillgång utan att man har värdet klart för sig. Vi vill se en övergripande ekonomisk styrning av hur marken ska användas. Idag slösas det med dessa markresurser. För att ta ett exempel, om kommunen lägger parkytan i nya Kallerstad stadsdel mitt i området och i stället bygger bostäder nära Stångån där man planerar en stor park, blir kommunens markintäkt flera hundra miljoner högre.
Finns det fler exempel?
Ja, detaljplanerna för Djurgården och Folkungavallen där nyttjande av mark under jord för parkering förbjudits. I stället används mark ovan jord för detta ändamål, mark som hade kunnat användas till bostäder, generera fler byggrätter och mer intäkter. Bara på projektet Folkungavallen har kommunen gått miste om 60 miljoner kronor genom att inte använda mark under jord som en ekonomisk resurs. Linköpingslistan var det enda parti i fullmäktige som menade att marken under jord skulle nyttjas som parkering. I det ärendet visade andra partier prov på bristande ekonomiskt sinnelag, man lät planarkitekter bestämma utan ekonomisk styrning. Samma typ av systemfel avser man tydligen att fortsätta göra i planeringen av Tinnisprojektet och Djurgården.
Parkeringshus på mark som kunde använts till bostäder.
Är ni emot parkeringshus?
— Kommunen bör begränsa sig till att äga parkeringshusen i city. Centrala parkeringshus finns det en ekonomi i. Tanken att man ska kommunalisera parkeringsfunktionen ute i nybyggda bostadsområden är fel väg. Det leder till dåligt nyttjande av markresursen som vi konstaterade tidigare, men det har även inneburit förluster för kommunen i driften av dessa parkeringshus. Man får därtill en bättre boendekvalitet med parkering under bostadskvarteren.
Ni hade också andra synpunkter på Folkungavallens detaljplan?
— Ja, vi menade att krav på att bygga lokaler i bottenvåningar ökar risken i projekten och vi riskerar att stå med tomma lokaler. Vi har tomma butikslokaler till och med i de centrala delarna. Stångåstaden tappar ett antal miljoner varje år på att stå med tomma lokaler i nybyggda hus. Det är ingen bra ekonomi det.
Det har framförts i debatten att varje generation ska stå för sina egna kostnader?
— Ja, det förekommer som argument mot den ändring av den ekonomiska politiken vi föreslår. Problemet med detta argument är dels att begreppet generation är oprecist, samt att flera generationer verkar i ekonomin vid samma tidpunkt. Vidare bortser man från att den tekniska utvecklingen och ekonomiska tillväxten gör att kommande generationer kommer leva längre och leva ett bättre liv än vi gör. ”Det mesta är ännu ogjort, underbara framtid!”, som Ingvar Kamprad brukade säga.
”Underbara framtid”?
Ganska typisk inställning för en företagare. Det finns för det mesta en självklar optimism bland företagare och en inställning om att det går att lösa de problem som vi står inför. Vi behöver mer av den inställningen inom politiken, särskilt inom kommunpolitiken så borde problemlösning stå i fokus och inte den strategiska partipolitiska logik som finns i riksdagen.
Men behöver vi inte spara till kommande generationer?
Den generation jag tillhör har sparat ihop en mängd pengar i kommunen. Vårt förslag innebär till stor del kostnader som förbättrar för barn och ungdomar, det vill säga den kommande generationen. Men även med vår politik kan bolagen fortsätta att bygga upp sin substans med drygt 500 miljoner per år. Eftersom bolagen verkar under avkastningskrav gör man goda investeringar som gör att substansen succesivt kan öka trots ökad utdelning till ägaren, kommunen. Argumentet om att vi måste spara till kommande generationer håller inte mot den ekonomiska politik vi förordar.
Linköpingslistan har också motionerat i fullmäktige om fonderna?
— Vårt förslag är att kommunen övergår till indexbaserad kapitalförvaltning. Idag betalas höga avgifter till olika kapitalförvaltare som investerar i enskilda aktier och obligationer. Indexbaserad förvaltning är billigare, innebär lägre risk och ger över tid en minst lika stor avkastning som en aktiv förvaltning. Om kommunen hade använt sig av indexbaserad förvaltning under de senaste fyra åren hade avkastningen blivit 10–15 miljoner högre per år. Linköpingslistan vill också att kommunkoncernen löser lånet om 5 miljarder kronor. Kommunen bör inte ägna sig åt lånefinansierade kapitalplaceringar.
Har ni ytterligare förslag på finansieringslösningar?
— Ja. Vi anser att en möjlig och rimlig väg att gå är att sänka kommunens kostnad för skolans lokalhyror, som betalas till det kommunala bolaget Lejonfastigheter. Mer pengar till lärande och mindre till lokalerna. Nuvarande ordning innebär en rundgång av pengar som genererar intern vinst, vilket i förlängningen innebär att kommunen betalar för mycket i statlig bolagsskatt. Andra kommuner har även upplägg där man placerar verksamheter, som ger intäkter men som totalt går med förlust, i bolagskoncerner i syfte att minska den kommunala bolagskoncernens skattebelastning. På detta sätt kan Linköpings kommun spara pengar. För 2021 hade det inneburit att cirka 50 miljoner kronor per år sparats.
Räcker detta som finansiering?
— Ja. De fyra angivna förslagen om ökad utdelning, försäljning av fondkapital, åtgärder för att reducera statlig skatt samt ekonomistyrning av marktillgångar skulle ge cirka 400 miljoner per år. Utöver det har Linköpingslistan en rad förslag som årligen förbättrar kommunens ekonomi.
Folkungavallen Tinnis badsjö
Vilka förslag syftar du på då?
— Utöver det vi varit inne på kan kommunen spara cirka 400 miljoner kronor på att bevara Tinnis badsjö, inte bygga cykelväg och lyfta upp bäcken i dagen, samt endast bygga en ny reningsanläggning. Man kan spara 25 miljoner på att inte bygga cykelväg mellan Tornby och Mörtlösa, 12 miljoner på att bygga en multisporthall med tre i stället för fem planer och 300 miljoner på att skjuta upp att göra om Storgatan till gågata. Vi ser även att det finns möjlighet till besparing när det gäller placering av barn och ungdomar i särskilda boenden. Idag betalar kommunen cirka 10 000 kr per vårddygn för placering på annan ort. Totalt lägger man cirka 200 miljoner på dessa placeringar. Denna verksamhet bör i ökad utsträckning kunna ske inom kommunens egen verksamhet till en betydligt lägre kostnad.
Något annat?
— Listan på sparande och effektiviseringar kan göras lång. Vi menar att kommunen inte ska fortsätta att bygga kommersiella lokaler på spekulation samtidigt som det finns gott om tomma kontor- och verksamhetslokaler. Det riskerar att bli förluster på en marknad med överskott av lokaler. Det investeringsutrymmet bör kommunen använda till bostäder. Vidare var jag emot att Stångåstaden skulle bygga lägenheter utan att ta det statliga investeringsstödet. Det förde med sig 500 miljoner i uteblivet statligt stöd till den lokala samhällsekonomin i form av lägre hyror och högre bokförda värden för de nya husen. Lägre hyror är ett villkor för att få stödet. Vi har fått för många nya lägenheter med höga hyror som är svåruthyrda. Det förde med sig 500 miljoner i uteblivet statligt stöd till den lokala samhällsekonomin i form av lägre hyror. Lägre hyror är ett villkor för att få stödet. Vi har fått för många nya lägenheter i det kommunala beståndet med höga hyror som är svåruthyrda.
Är vi då klara med sparande?
Jag kan fortsätta länge med att ge möjliga exempel. Kommunens tjänstemän lägger ner en massa resurser på att skriva fram program och handlingsprogram om än det ena och än det andra. Dessa program har sällan en styrande effekt. Det räcker med det politiska program som den styrande majoriteten tar när mandatperioden börjar, ett program som partierna själva tar fram. Det kan man göra något mer omfattande och sen kan det tillsammans med den årliga budgeten och direktiven till bolagen vara styrdokumenten för kommunen under de kommande fyra åren.
Storgatan
Då var vi klara med finansieringen. Vad vill ni att pengarna ska användas till?
— Vi ser behov av att utöka personalstyrkan inom förskola och skola, en högre kvalitet inom äldreomsorg och omsorg för funktionsnedsatta samt ett utökat kommunalt stöd till kultur och idrott. Vi har även ett ambitiöst program vad gäller 800 nya arbeten till personer som är arbetsföra, men som idag har ekonomiskt bistånd. Det är i korthet dessa delar vi vill prioritera.
Finns det risk för att ert program innebär en alltför expansiv ekonomisk politik?
— Nej, vi står för en rimlig avvägning mellan sociala investeringar och sparande. Linköpingslistan är inte mer expansiva än andra partier, men vi gör andra prioriteringar. Vi vill satsa på förskola, skola, omsorg, arbeten, kultur och idrott medan andra partier vill fortsätta använda resurser för att bygga upp substans i bolagssektorn, öka kapitaltillgångar och slösa med markresurser. Vi har visat med vår linje vad gäller Tinnis, parkeringshusen, fondförvaltningen och ekonomistyrning av mark att vi kan peka på potential i att hitta ekonomiska lösningar. Det har övriga partier inte gjort.
Har inte alla partier gjort detsamma?
Nej, det har alla partier inte gjort. I valtider får vi mängder med politiska program med ambitioner om olika saker eller förslag om att sänka skatten utan att man talar om hur det ska finansieras. Vi är ett av få partier som konkret är beredda att ge budgetmedel, samtidigt som vi redovisar hur det ska betalas, avslutar Michael Cocozza.
Läs mer här:
Linköpingslistans kommunprogram
Kommunpolitiskt program – Linköpingslistan (linkopingslistan.se)
Linköpingslistans förslag till kommunbudget 2022.
Budget 2022 – Linköpingslistan (linkopingslistan.se)
