REPORTAGE Tomas Harila Carlgren är ny designer på Reijmyre glasbruk. Vägen till glasformgivning har varit lite krokig och inte alltid så självklar.

Han är ganska lång och lite brunbränd. Det halvlånga ljusa håret är samlat i en knut i nacken. Tomas Harila Carlgren är ledigt klädd och har ett fast och välkomnande handslag.

Han leder oss in i hyttan på Reij- myre bruk där glasarbetarna är i full färd med att tillverka ett klassiskt vin-glas.

-- Det här glaset har funnits med ända sedan 1700-talet, säger Tomas och plockar upp ett exemplar.

Tomas har med sig en ritning över ett nytt konstglas som han designat för några veckor sedan. Nu ska glasarbetarna få utforma det lite efter eget huvud. Utan fasta ramar eller mått ska de blåsa glaset på fri hand.

-- Det här ska bli ett lite dyrare glas som bara kommer att tillverkas i begränsad upplaga, berättar Tomas medan glasarbetarna Mats Lindberg, Joakim Molin och Ronny Ståhl betänksamt studerar pappersförlagan de fått att utgå ifrån.

Men det verkar inte vara några problem. Strax är de i full gång med att blåsa fram vad som till slut ser ut som ett stort vinglas eller pokal av den från början oformliga glasmassan. Det blåses, klipps och hettas upp. Glaset som arbetarna formar har en temperatur på över åttahundra grader.

Även det färdiga glaset är i ständig rörelse.

-- En bubbla i ett glas rör sig hela tiden uppåt. Det är ett material som ständigt är levande, berättar Tomas.

Tomas Harila Carlgren har jobbat som designer på Reijmyre glasbruk sedan i våras. Han verkar stortrivas där han vandrar omkring på betonggolvet i hyttan.

Tidigt stod det klart för Tomas att det var konst han ville syssla med.

-- Det kom jag på när jag var tre år.

Han föddes i början på 60-talet och växte upp i Tornedalen och Haparanda. Rötterna finns i svensk, finsk och samisk kultur.

Den finska designtraditionen har han fått i sig sedan barnsben, berättar Tomas.

Släktingar arbetade inom konstnärliga yrken och namn som Kaj Franck, Iittala och Marimekko hörde till vardagen.

-- Jag har präglats mycket av den finska guldålderns uttrycksfulla formspråk.

Att släkt och familj sysslade med konst och design bidrog till att göra det till ett självklart inslag i tillvaron.

-- Hemma drack jag mjölk i speciella glas och åt från speciella tallrikar. Det har nog gjort mig till något av en smakfascist, säger han och småler.

Men att växa upp i den finsk-svenska miljön i Tornedalen och Haparanda var inte lätt. Trots det mångkulturella klimatet präglades stämningen av en brist på tolerans. Det finska språket var tabu i Sverige men samtidigt var svens-kan tabu i Finland. Tomas befann sig någonstans mittemellan.

-- Det var komplicerat att växa upp i den miljön eftersom den präglas mycket av en nej-kultur, säger han.

Med nej-kultur menar Tomas att det var lågt i tak och att det fanns en utbredd misstänksamhet mot det annorlunda och avvikande.

-- För mig som bög innebar det att jag ofta kände mig utfryst, berättar han och menar att det fanns en tystnad kring det som inte föll innanför ramen för det acceptabla. Det som uppfattades som konstigt pratade man inte om, säger han.

-- Jag visste mycket tidigt att jag var homosexuell, redan i puberteten. Och tystnaden gjorde att jag ofta kände mig ensam.

Ensamheten och känslan av att stå utanför har präglat honom på många sätt.

-- Jag har blivit självständig och har inte mycket tilltro till auktoriteter.

-- Och jag har lärt mig att leva ensam, säger Tomas.

Efter en klassisk konstutbildning i Finland började han läsa på Konstfack 1986.

-- En lärare som jag hade sa "Harila ska till industrin"!

Tomas mönster var sådana som professorn Leif Andersson tyckte passade industridesignen och efter utbildningen började Tomas som formgivare åt Ikea och Borås väveri.

Då var det mycket stormönstrad design som hamnade på påslakan, tyger och pappersprodukter.

Efter en rad priser och utmärkelser såsom flera "Utmärkt svensk form" blev han 1994 tillfrågad av Orrefors om att bli konstärlig ledare för bruket. Klivet till att börja syssla med glas var dock stort.

-- Jag vågade knappt eftersom glasdesign är så upphöjt och där det finns sådana storheter. Men efter mycket vånda tackade jag ja.

Och på den vägen är det. Tio år senare sökte Reijmyre någon med kunskap om bruksglasdesign, hörde av sig och frågade om han ville bli en av två nya designers. Och då tackade Tomas ja direkt.

-- Här finns en utpräglad ja-kultur. Samtidigt finns en medvetenhet om att det kanske inte går på en gång, att allt kanske inte säljer direkt men det finns en vilja att försöka och experimentera precis som hos Iittala och Marimekko. Det är en bra grogrund tycker jag.

Tomas glasdesign är stilren och enkel och påminner en del om Iittalas enkla formlösningar. Det mesta är bruksföremål och en del av dem har flera användningsområden.

-- Den här är ju lite förvirrande. Man kan både dricka ur den och ha stearinljus i den, säger Tomas och pekar på ett glas ut serien Athena.

-- Det bästa är kanske en självklar funktion, men jag hittar ofta nya användningsmöjligheter.

Trots att hans former ofta är enkla och rena är han inte främmande för utsmyckningar.

-- Jag är inte rädd för dekoren, säger han och menar att fler föremål med tonvikt på det dekorativa är på väg.

-- Jag har så mycket glas jag vill göra att jag får begränsa mig.

Idéer kommer oftast från saker som Tomas själv skulle behöva hemma. De kan komma i drömmar på natten. Då kan han vakna och teckna ner dem på ett papper bredvid sängen, berättar han.

Drivkraften och inspirationen kommer från en längtan efter skönhet men också livet självt.

-- Det kan ju låta banalt men jag inspireras av allt från naturen, industrin till betonggolvet här på Reijmyre.

Sedan 2000 är Tomas gift med Andreas Carlgren. I hemmet är det mesta präglat av form och design på något sätt.

-- Men jag gillar också helt vanliga Duralex-glas, säger han och tillägger att det också går att göra riktigt fina fynd i soprummet intill bostaden.

I januari presenterar Tomas Harila Carlgren ny överraskande design (han vill inte avslöja något än). Från den 13 november blir det julutställning på Reijmyre då Tomas ställer ut serien Athena.