Försenad och stressad över att inte riktigt kunna mitt material hoppade jag in i en taxi. När chauffören, en blonderad kvinna i femtioårsåldern, förstod att jag var på väg till en stå upp-klubb för att uppträda blev hon påtagligt engagerad. ”Om jag skulle stå på scenen skulle jag nog skoja mycket om trafik. Jag är ju yrkesförare”, inledde hon. I ett sista desperat försök att lära mig mina texter blickade jag åter ner i mina papper. ”Sen skulle jag nog slänga in nåt rasistiskt också”. Vad sa hon nu? ”Alltså jag är inte rasist… men i den här stan får man ju knappt säga nånting utan att bli kallad allt möjligt”. Jag borde förklarat för henne att det är i den här stan precis som det är i alla städer - man blir kallad rasist om man säger rasistiska grejer. Varför i hela friden ville hon säga rasistiska grejer om hon inte var rasist? Jag sa inget.
Häromveckan kom nyheten att ordet ”negerkung” plockas bort ur nya upplagan av Pippi Långstrump. Pippis pappa kommer fortsättningsvis kallas Söderhavskung. Reaktionerna lät inte vänta på sig. Internetforum och kommentatorsfält formligen svämmade över av upprörda debattinlägg. När jag skummar igenom reaktionerna påminns jag om taxichauffören. Ett påtagligt antal av de ilskna debattörerna är nämligen noga med att poängtera att de inte alls är rasister. Ändå är de fly förbannade över det illdåd det innebär att ta bort n-ordet ur boken.
Varför vill de så himla gärna använda ett kränkande och nedvärderande ord med rötter i slaveriet när de läser sagor för barn? Det är jättekonstigt.
”Ett klart intrång i den Svenska litteraturhistorien - skamligt att förvanska ett av den Svenska barnbokshistoriens största verk! Negerkung skrev Astrid Lindgren och så ska det vara - !!!!!!”, skriver Willy i tidningen Metros kommentatorsfält. Var det verkligen när Astrid använde n-ordet som hon nådde sin litterära höjdpunkt? Är det verkligen just det ordvalet som gjort henne så folkkär?
”Tur man har sina egna gamla böcker kvar som är tryckta innan PK-maffian bestämmer i Sverige”, skriver Ann-Katrin. Hur kan det vara så fruktansvärt viktigt för Willy, Ann-Katrin och tusentals andra att ett ålderstiget och nedsättande ord är en del av barnens godnattstund? Det är verkligen jättekonstigt. Jag tycker i ärlighetens namn att man borde lägga sin energi på något vettigare. Pelargoner, luffarslöjd, eller kanske omtanke. Eller så får de uttrycka sig tydligare. ”Jag är rasist - därför är det viktigt för mig att använda ordet neger”. Då blir det åtminstone logiskt.