Så tänkte Anders Källming när han bestämde sig för att 17 år var nog som församlingspräst i Ekeby pastorat. På påskdagen höll han avskedspredikan i Åsbo och Boxholms kyrka. Sedan i tisdags är han på plats på en ny tjänst i Linköping. Beslutet att söka sig vidare kom efter några års grubbel. Forskning verkade vara en möjlighet, en annan att vägleda vuxna in i tron. Men sedan hände det något som fick Anders Källming att se sysslan som församlingspräst i ett nytt ljus.
-- Det hände när jag delade ut nattvarden. Då kände jag plötsligt hur stort det var -- detta att kunna ge kärlek. Jag insåg att jag inte kan sitta instängd i ett dammigt rum.
Passande nog dök det upp två tjänster i Linköping, och nu är han församlingspräst i Skäggetorp i stället.
-- Det blir lite annorlunda att komma till stan, lite av en utmaning. Jag har ju bara jobbat på landsbygden annars.
Fördelen med att sluta är att det ger möjlighet att tänka efter, att sammanfatta saker och ting, tycker Anders Källming.
-- Jag ångrar att jag inte satsade mer på själva gudstjänstfirandet, att jag inte samlade en grupp omkring mig, gjorde dem delaktiga och lät dem ta ansvar. Jag orkade inte ta tag i det. Det är lätt att säga nu, men det var svårt att komma till handling.
Mycket tid gick i stället åt till det han kallar detaljfrågor. När han ser tillbaka kan han dock upptäcka mycket positivt. 17 år är en lång tid, och han har hunnit följa en del församlingsbor från dopet till konfirmationen. Anders Källming var tidig med att införa taizémässor där församlingsborna mer aktivt deltar med sång och textläsning.
På senare år har meditation fått en stor betydelse för honom, och tillsammans med sin sambo Irma Hermansson har han lett en kurs i zenmeditation, en relativt enkel metod där man sitter helt i stillhet.
Det har däremot inte alltid varit stilla och lugnt runt Anders Källming.
-- Inte för att det har varit dåligt, men ibland är det underligt att man har överlevt.
Vissa perioder har det varit svårt att koppla bort jobbet, och han tycker sig ha varit nära att bli utbränd. Han har varit med om två kyrkoherdar som inte har dragit jämnt med församlingarna och fått sluta. Malexandermorden var också en omtumlande upplevelse. Anders Källming är kritisk till hur en del av journalisterna skötte sina uppdrag.
-- I stället för att prata med folk körde de på med klichéer om en idyll som sprack och dödens by. Då blev jag tjurig. Malexander är inte mer idyll än någon annanstans. Däremot är folk på landsbygden duktiga på att prata med varann och gå vidare.
Anders Källming kommer att pendla till sitt nya jobb i Linköping. Om det går vill han och sambon bo kvar i den gamla fina prästgården. Båda har barn från tidigare äktenskap, barnen har sina andra föräldrar i trakten och går dessutom i Åsbo skola. Ännu är det inte klart vem som blir ny präst i Åsbo och om den personen vill bo där. Det blir det först i höst.
När Anders Källming skrev ihop sin avskedspredikan kom han på vad som har varit en röd tråd i hans förkunnelse -- att försöka ingjuta livsmod. Där passar påsktemat bra, tycker han:
-- Det måste finnas någon mening med vår stund på jorden. Gud själv blev ju människa. Ännu saknar vi svar på alla frågorna, annars vore vi själva Gud. Men det djävulska och döden har inte sista ordet. Det är Jesu uppståndelse ett bevis för.