Det ligger regnmoln över AspenÀs nÀr vi kommer dit, men det gör ingenting. Det gula huset ligger sÄ vackert med utsikt över Sommen att vi bara blir stÄende för att ta in utsikten. En stor grÀsmatta sluttar ner mot sjön dÀr det finns ett lusthus och en brygga. GÄr man ner till sjön och vÀnder sig om sÄ ser man upp mot ett stort, vÀlskött hus frÄn förra sekelskiftet.
ââNĂ€r vi kom hit sĂ„ var det egentligen för att titta pĂ„ ett annat hus. Men nĂ€r vi fick se AspenĂ€s sĂ„ kunde vi inte slĂ€ppa det. Huset hade en charm som inte gick att motstĂ„, berĂ€ttar Marie Denitton.
I lusthuset vÀntar en generös kaffebricka och vi sÀtter oss dÀr, med utsikt Ät alla hÄll. Marie och Göran berÀttar att de hade letat efter ett sommarstÀlle i flera Är. Det behövde inte vara nÄgot stort, bara det lÄg nÀra vatten och inte i ett sommarstugeomrÄde. Till AspenÀs kom de för att titta pÄ ett angrÀnsande hus, men de kunde inte slita blicken frÄn den stora, gula huvudbyggnaden. Det slutade med att de köpte hela fastigheten med bÄda husen. Nu Àr det mindre huset avstyckat och sÄlt.
NÀr de köpte AspenÀs för fem Är sedan blev de ytterligare en anteckning i gÄrdens imponerande ÀgarlÀngd. AspenÀs Àr en gÄrd med rötter i 1300-talet. HÀr bodde riksdrotsen Knut Jonsson med sin hustru Katarina. Under nÄgra Är pÄ början av 1300-talet bodde Katarinas systerdotter, som senare skulle kallas Heliga Birgitta, hÀr. PÄ den tiden lÄg gÄrden nÄgra kilometer söder om udden dÀr dagens AspenÀs ligger. Under en tid Àgdes gÄrden av Vadstena kloster, och dÀrefter hittar man en lÄng rad adliga namn bland Àgarna; Bonde, Gyllenstierna och Trolle.
PÄ 1600-talet byggde man en ny gÄrd med samma lÀge som det nuvarande.
â Det hade tvĂ„ flyglar. En av dem rivdes senare och den andra flyttades över Sommens is till Malexander. Det Ă€r det som i dag kallas Birgittastugan, berĂ€ttar Marie.
Det nuvarande huset byggdes 1890. Det köptes snart av Boxholms AB som Àgde det under stora delar av 1900-talet. Mot slutet var huset ganska förfallet, men det hade kvar sitt ursprungliga utseende. En ny Àgare gjorde en omfattande men varsam renovering, drog in vatten och avlopp, bytte fönster och mycket annat. Resultatet blev ett stort, ljust hus med den ursprungliga planlösningen kvar. Fyra rum i fil pÄ bottenvÄningen och matsal och sovrum pÄ övervÄningen. Det finns kakelugnar eller kaminer i nÀstan alla rum, och pÄ tvÄ stÀllen finns gamla takmÄlningar. Skurgolven Àr kvar nÀstan överallt, nötta av mÄnga Àgare.
Köket Àr stort och generöst. Badrummet Àr nytt, nÄgot sÄdant fanns ju inte nÀr huset byggdes.
ââVi har tre luftvĂ€rmevĂ€xlare. Men pĂ„ vintern kan det bli kallt, dĂ„ vĂ€rmer vi upp nĂ„gra rum och sĂ„ hĂ„ller vi oss dĂ€r, sĂ€ger Göran.
Att huset var i sÄ gott skick var avgörande för att Marie och Göran bestÀmde sig för att köpa det.
â Vi Ă€r glada amatörer och skulle aldrig ge oss pĂ„ ett köpa ett stort renoveringsprojekt. Huset var fĂ€rdigÂrenoverat nĂ€r vi köpte det sĂ„ vi har framför allt koncentrerat oss pĂ„ att göra det trevligt nere vid vattnet, sĂ€ger Göran.
Det blev ett lusthus, ett trÀdÀck och en brygga pÄ stenkistor.
â Nu hĂ„ller vi pĂ„ att bygga en carport lĂ€ngre upp, det Ă€r sommarens projekt. NĂ€r vi Ă€r hĂ€r sĂ„ arbetar sĂ„ mycket vi har lust, för övrigt tar vi det lugnt, paddlar ivĂ€g med kanoten eller bjuder hit vĂ€nner, sĂ€ger Marie.
Marie och Göran Ă€r Linköpingsbor. Marie har varit administrativ chef pĂ„ Ăstergötlands idrottsförbund och Sisu idrottsutbildarna, men börjar till hösten arbeta som internationell handlĂ€ggare pĂ„ Riksidrottsförbundet. Göran driver ett eget företag dĂ€r han ger kurser i retorik och skriver tal Ă„t uppdragsgivare. De Ă€r pĂ„ AspenĂ€s pĂ„ all ledig tid frĂ„n mars till oktober. De vuxna barnen kommer ofta pĂ„ besök.
Att bo pÄ AspenÀs Àr att bo mitt ute i den svenska naturen nÀr den Àr som vackrast. Storlommen ropar över Sommens vatten och pÄ hösten kliver Àlgarna ogenerat in i trÀdgÄrden för att Àta Àpplen ur trÀden. Ett skrakpar hÀckar i ett ihÄligt trÀd och hÀrom dagen hittade de en stor svart huggorm pÄ grÀsmattan, i full fÀrd med att svÀlja en padda.
â Det hĂ€ftigaste var nĂ€r jag sĂ„g ett lodjur pĂ„ vĂ€gen hit. Det satt mitt pĂ„ grusvĂ€gen och fixerade en hare med blicken, berĂ€ttar Göran.
â De enda djur vi inte gillar Ă€r kanadaÂgĂ€ssen som hĂ€lsar pĂ„ ibland. De Ă€r för mĂ„nga och lĂ€mnar för mycket efter sig.